Man beundrar ingen bara för att han är intelligent
Här följer del två i min oregelbundna serie om människor jag beundrar.
Häromdagen diskuterade en kompis och jag varför vi är svaga för Carl Bildt. Allt talar emot karln. Han är en politisk broiler fostrad i ett uppfödningshus för beskäftiga ungmoderater. Hans affärer med Lundin Oil i Sudan borde undersökas noggrannare. Han byggde sin tidiga karriär på ett missförstånd, nämligen att sovjetiska ubåtar ständigt kränkte svenska vatten.
– Det är som med Olof Palme, sa jag. Man kunde inte låta bli att gilla karlen.
– Bägge är begåvade, sa min kompis.
– Man beundrar ingen bara för att han är intelligent. I så fall skulle jag beundra Björn von Sydow mest av alla.
Jag kom att tänka på detta samtal när jag såg Bildt i Aktuellt i måndags kväll. Han var rakryggad politiskt, tydlig i principerna och glasklar i juridiken.
Vanligen försöker journalister locka politiker att spetsa sina uttalanden men studioreportern Lennart Persson var i jämförelse med utrikesministern försiktigt tassande.
Politiker tenderar att ha en personlighet påminnande Strindbergs spökfigurer i novellen ”Tschandala”: ljusbilder i dimma. De följer vinden och upplöses när det osar hett. De rör sig efter så förutsägbara mönster att man slutar lyssna.
Bildt vet man inte alltid var man har.
Vid något tillfälle kritiserades han för sina ständiga resor. Bildt berättade att en av hans favoritbokhandlar finns i Tbilisi.
Andra skulle ha hukat och sagt: Utomlands deltar jag bara i tråkiga möten och sedan skyndar jag hem till nya tråkiga möten.
Apropå boklådor finns en av Mellanösterns bästa på American Colony i östra Jerusalem. Bildt kom in en gång. Den svenske utrikesministern köpte inget krafs utan tunga saker om regionens historia, berättade den imponerade innehavaren Munther för mig.
Carl Bildt skulle knappast publicera en lista över banala poplåtar i syfte att fjäska för valmanskåren. Han är så nära en stridbar intellektuell en politiker kan komma. Det är väl det han har gemensamt med Palme.