Tunn tonårshud ger dåligt skydd
När jag var 15 praoade jag på ett gym. Det var ganska tråkigt och absolut meningslöst, så där som en prao ska vara.
Men tristessen vägdes upp av det faktum att jag fick sola gratis.
Hur ofta jag ville under två veckors tid.
Vilken jävla lyx.
En liten silvrig pollett i handen. Två små rosa ögonskydd av plast. En halvtimme under lock och PLING så var steken klar.
Det här var i början av 90-talet och solarierna lurade runt varje hörn. Doften av bränd hud och svett var den perfekta uppladdningen inför en tonårshelg och ingen pratade om hudcancer, förutom möjligtvis föräldrar. Men de varnade ju å andra sidan för allting.
Supermodellen Cindy Crawford var hetast. Hon och Ikea-rumpan Anna Järphammar prydde sidorna i mina sönderbläddrade Veckorevyn och båda två var så där ljuvligt solkyssta och varsamt soja-glacerade som jag så gärna ville vara.
Pigment – äsch, vem behövde det? Mellan två tjocka grillplattor fanns alla möjligheter att få färg. Bara man pressade tillräckligt ofta.
De mest solbrända var förstås de som åkte på skidsemester under februarilovet. Malliga barn som kunde ståta med vita ringar runt ögonen vid hemkomst.
Jag kom snabbt ikapp med några strategiskt inplanerade solariebesök.
Ibland smörjde jag dessutom in ansiktet med någon färgad kräm, eller kastanjevatten på burk, för att få extra effekt.
På den tiden existerade inte smarta nymodigheter som brun utan sol och solduschar. Eller krav på åldersgränser för det som var farligt. Som cigaretter och nya rör.
2012 är hudcancer den vanligaste cancerformen i Sverige och dessutom den som ökar allra mest.
Att det fortfarande finns solarier.
Att folk fortfarande använder solarier.
Själv kom jag en dag på att jag var dödlig. Kollade födelsemärken, nojade över pigmentfläckar. Drabbades av grav ångest för vad jag gjort mot min kropp.
Sedan ett par år tillbaka solar jag inte längre. Alls. Någonstans. På stranden ligger jag under parasoll, på huvudet har jag hatt.
Supermodellerna i tidningarna har ingen större effekt på mig numera. Och jag bryr mig inte om H&M:s nya, maniskt sprejtannade reklamkampanj som sitter tapetserad över hela landet.
Men tonåringar har tunnare hud. De bränner sig så lätt.
Älskar
Camilla Henemark är förälskad och lycklig och vill rymma med sin hockeypojkvän. Som hon känt i cirka tre dygn. Kanske det främsta beviset jag någonsin fått på att åkomman vårkänslor faktiskt existerar.
Älskar inte
Pigge anfallsstjärnan John Guidetti missar EM på grund av skada och det känns faktiskt väldigt trist. Vi hade behövt någon annan än Zlatan att tycka saker om i sommar.