Fri och säker abort är ett ja till livet
Vad är ett liv?
Vem har vi rätt att döda?
Vem bestämmer det?
Är ett foster mer värt än en ihjälskjuten läkare?
Eller än en ung kvinna som förblöder med söndertrasat underliv?
Tycker Gud verkligen det? Finns hen?
Jo, nog är abortfrågan komplex.
Sverige fick en arbetsmarknadsminister som varit verksam i ”Ja till livet”.
Och i helgen var nye påven ute på pilgrimsresa på Sardinien och talade även han om att ”säga ja till livet”.
Frågan är bara vems liv, vilket liv.
Kolumnistkollegan Johan Hakelius förundrades över de som kallar abortfrågan enkel.
Och Hakelius har rätt på just den punkten, han liksom påven och minister Svantesson; abortfrågan är inte enkel.
Kan det finnas svårare frågor än de som rör liv och död?
Jag minns ultraljuden med döttrarna, den där suddiga varelsen på skärmen, på väg till mig, levande genom mig. Vetskapen om att två hjärtan slog inuti i mig.
Visst är det ett liv man har därinne, från första stund.
Men med detta sagt: jag är utan minsta förbehåll för fri abort.
Helt enkelt därför att det enda realistiska alternativet till fri abort heter illegal abort.
Så var det förut i Sverige och så är det i alla länder som ännu inte har fri abort. Förr i världen fanns ord som ”myling” och ”änglamakerska” i vårt språk.
En tid då oönskade barn sattes att dö i skogen eller desperata kvinnor gick i sjön med dem.
I världen i dag beräknas varje dag 250 kvinnor dö i sviterna av illegala aborter. Varje dag.
Vem säger ja till deras liv?
Och vad med de tragiska fallen där extrema abortmotståndare med varm hand och i kallt blod skjutit ihjäl abortläkare?
Ja till livet?
Nej, abortfrågan handlar mest av allt om att kontrollera kvinnan och hennes kropp. Som påven också med sina ord i helgen visade: ”Moderskapet är en kvinnas stora uppgift i livet”.
Även när det inte är önskvärt, uppenbarligen. Som om vuxna kvinnor vore mindre vetande och måste övertalas till sitt sanna, rätta öde.
Nu är det ju dock dessbättre så att abort inte längre är en kvinnofråga. Med modern dna-teknik kan inte männen svära sig fria från faderskap längre. De flesta moderna män vill inte det heller, de vill inte ha barn som växer upp utan en närvarande far.
Driften att para sig är okuvligt stark, så har naturen inrättat det. Vi kommer alltid att bli med barn utan att vilja det, varje dag, jorden över.
Ett modernt samhälle tar sitt realistiska ansvar för dessa fakta och ser till att tillåta fria, säkra aborter, för allas skull.
DET är att säga ja till livet.
Elände
”De där flickorna piggade upp mig”. Silvio Berlusconi i de senaste förhören kring minderåriga prostituerade.
Ett shoppingcenter i Kenya denna gång. Var nästa gång? Vi står på randen till en avgrund.