Naturligt att vi ägnar oss åt annat än politik
Jag undrar hur mycket tid en genomsnittlig svensk lägger ned på politiken. I år speciellt på vilket partis lilla fisbleka lapp, som åker ned i kuvertet på valdagen.
Om man ska våga sig på en gissning skulle jag tro att ganska många - ska vi säga 70 procent? - lägger ned mindre än en arbetsdag. Och om vi inte bara räknar tid, utan även engagemang, hur många tror ni lägger ned lika mycket möda på att välja parti, som på att välja nya köksluckor?
Ny soffa? Säsongens shorts? Sommarens samlade val av kulglass?
Någonstans längs den fallande skalan från kök till kulglass finns nog de flesta.
Detta är inte klander. Inte ens ett höttande finger. Snarare tvärtom, egentligen. Det är en ganska bisarr tanke att väljarna skulle ägna flera dygn åt att gå igenom all politisk information och, utan fördomar och personlig bråte, sedan göra ett iskallt och rationellt val.
Människor är mestadels fördomar och personlig bråte. I bästa fall tyglade av lite kunskaper, en gnutta rationalitet och en lust att känna sig någorlunda anständig.
Så folk röstar efter klass, efter bostadsort, efter ålder, efter kön, efter vad deras föräldrar röstat på, efter vad de alltid har röstat på, efter vad deras Facebookkompisar säger att de borde rösta på.
Stam, klan, tradition och mode. Ibland sammanfaller valet med något slags genomtänkt argument. Ofta bara med en känsla. Att oja sig över det, är att oja sig över att vi är mänskliga.
Dessutom är det bra att komma ihåg en sak: Det är sällan ett sundhetstecken när folk i gemen känner sig tvingade att ägna sin tid åt politik, snarare än åt sina liv. Folk som propsar på att allt är politik, för att kunna lägga sig i allt, gillar förstås inte den tanken.
Men i ett samhälle som fungerar hyfsat, där de flesta inte vill ha några jättelika förändringar och inte känner att de måste gå i exil om den andra sidan vinner, är det naturligt att ägna sig åt annat än politik.
Det är något bra. Inget att skämmas över. Minns det, nu när den lilla högljudda minoritet som inte kan tänka på något annat än politik dominerar i alla medier. Att de gormar, hotar, klandrar och hatar för att mobilisera dig, är en del av demokratin. Men att du själv väljer hur mycket du bryr dig, är också det.