Damen med väskan blev en symbol
Växjö. I morgon onsdag bestämmer kulturnämnden i Växjö att det inte blir någon staty av Damen med väskan, ett konstverk efter fotografen Hans Runessons berömda bild.
Damen med väskan symboliserar allt vi högaktar. Det var en kvinna som deltog i en demonstration mot nazister i Växjö lördagen den 13 april 1985. Hon höjde sin handväska och slog till en skinnskalle bakifrån.
Det var en demokrat mot en nazist. En kvinna mot en man. Den svaga mot den starke.
Ändå kommer kulturnämnden att säga nej.
Det beror på en annan kvinna, Eva Johansson, centerpartist, kulturnämndens ordförande och heltidspolitiker sedan årsskiftet.
Hon tar emot i sitt rum i kommunhuset och är ganska stram. Hon lägger fram papper efter papper, utskrifter av mejl hon fått. De flesta skäller, kallar henne rasist, säger att Centerpartiet aldrig gjort upp med sitt bruna förflutna. Några, betydligt färre, berömmer kommunpolitikern för att hon står pall när det blåser.
– Jag har inte ens tänkt tanken att jag ska ändra mig. Vad skulle jag ha för trovärdighet om jag ändrade riktning bara för att jag får lite mejl?
Innan hon blev politiker på heltid arbetade hon på biblioteket, oftast i filialer i kommunens utkanter, och satt i skolnämnden på fritiden. Nu är hon politikern med störst ansvar för kulturen i Växjö. Hon säger att hon mest är intresserad av litteratur, företrädesvis deckare: Läckberg, Kepler och Jungstedt.
Hon är ingen van debattör. Och så hamnade hon omgående i centrum för den viktigaste debatten om yttrande-frihet som vi haft i Sverige på senare år.
Det är lätt att säga att Lars Vilks rondellhundar är en självklar del av yttrandefriheten. Det är lätt att säga att alla ska få uttrycka sina åsikter.
Det är inte lika lätt att stoppa ett konstverk som praktiskt taget alla tycker speglar ett fint demokratiskt ögonblick: när en folkmassa hindrade några nazister från att hålla ett möte, ögonblicket när Danuta Danielson höjde handväskan och slog, men inte så hårt att den unge nazisten ens vände sig om.
Danuta Danielson blev en symbol. Den vanligtvis tystlåtna människan som sträcker på sig och bokstavligen slår ett slag för alla människors lika värde.
Bilden markerar också ett skifte i tiden. Det var första gången i modern tid som nazister sökte sig utanför storstäderna för att propagera, rapporterade Smålandsposten. De var bara tio stycken som bar plakat med texter som:
Sverige åt svenskarna.
Strax jagades de av en folkmassa på uppemot 2 000 människor, vilket i sig var något oerhört.
Men det var Hans Runesson som gjorde dagen historisk. Han tog århundradets svenska nyhetsbild.
Konstnären Susanna Arwin studerade då i New York. Hennes mor skickade ett tidningsklipp med Runessons bild och skrev: Det händer saker även hemma i Växjö!
Arwin gjorde omedelbart en tuschteckning med bilden som förlaga. Tanken på den svenska tanten börja gro i henne. Det har resulterat i ett ständigt pågående projekt, ”Tantfulness”. Hon har gjort en tantarmé i betong med den antika kinesiska terrakottaarmén som förebild. Hon gjuter handväskor i koppar och silver. Hon vill göra den svenska tanten till ikon med budskapet ”våga vara vanlig”.
Förra året återvände hon till slaget mot nazisten. Hon gjorde en lerfigur av Danuta Danielson svingande väskan och la ut den på Facebook.
Omedelbart uppstod en rörelse som krävde att Danuta Danielson ska stå staty i hörnet Kronobergsgatan-Norrgatan, platsen för slaget. Kulturnämnden i Växjö tyckte att idén var bra.
Sedan blev det val och ny ordförande i kulturnämnden. Och centerpartisten Eva Johansson tyckte inte alls om idén.
– Beslutet fattades för snabbt, säger hon. Det hade inte diskuterats i partigrupperna.
Johansson pratar lite entonigt och kan tyckas orolig. I själva verket har hon visat exceptionellt mod. Det är inte lätt att gå emot en nationell opinion som anser sig stå på det godas sida. Vem sympatiserar inte med Danuta Danielson?
När det blev känt att Johansson vill stoppa statyn uppstod en ny rörelse. Namninsamling på internet. Susanna Arwin fick påringningar från privat- personer och andra kommuner som vill ha Danuta Danielson.
– Mikael Wiehe har hört av sig. Och Amelia Adamo.
Man hängde upp handväskor på statyer och i träd runtom i landet, så även i korsningen Kronobergsgatan-Norrgatan i Växjö där det dinglar tre i det grå februarivädret.
– Nazisterna genomförde en laglig demonstration, säger Eva Johansson. De hade tillstånd. Växjö är en kommun för yttrandefrihet. Vi är en fristad för förföljda författare. Då ska vi inte uppmuntra att man använder tillhyggen mot meningsmotståndare.
Så nu har det som först var en entydig bild av det goda blivit betydligt mer komplicerad. Hur bekämpar vi det som vi avskyr? Kan man stå passiv när nazister demonstrerar? Handlade Danuta Danielson fel?
Precis så komplicerad som tillvaron är.
Danuta Danielson begick självmord 1988. Ingen har hävdat att det hade med fotot eller demonstrationen att göra. Hon var sjuk.
Fotografen Hans Runesson, som tagit bilderna till denna artikel, har blivit både aktör och vittne. Han lever ständigt med bilden han tog för 30 år sedan, en bild vars betydelse han omedelbart såg. Det var ett perfekt foto i ett perfekt ögonblick.
Runesson, en elegant herre som närmar sig 70, säger att han såg hur Danuta Danielson ångrade sig i samma ögonblick hon svingade, och därför blev slaget löst.
Susanna Arwin säger:
– Detta är en kvinna. Med namn. Påklädd. Som gör något! Sådana statyer är vi inte vana vid. Hon har tänt en gnista för något som måste sägas.
Eva Johansson säger:
– En sådan staty kan tolkas som att Växjös tanter är aggressiva och slåss med handväskor.
På onsdag fattar kulturnämnden ett nytt beslut. Det blir ingen staty över Danuta Danielson. Inte i Växjö.
Till sist anser jag att …
... tidernas bästa svenska reportage fortfarande är Stig Dagermans ”Tysk höst”, om det besegrade Nazityskland.
... alla som vill förstå antisemitismen då och nu bör läsa Anna Bikonts ”Vi från Jedwabne”. Finns i varje bokhandel.