”Bevisvärdering är ingen exakt vetskap”
Dagens dom om mordet på Veronica Lin är en nyttig påminnelse om hur små men viktiga marginalerna inom juridiken kan vara.
Skillnaden på livstids fängelse och att vara fri är inte obetydlig.
I dag skrev Göteborgs tingsrätt ännu ett kapitel i den utdragna rättsliga processen om mordet på Chalmersstudenten för 13 år sedan.
En process om bland annat har innehållit tio års internationell efterlysning av Veronica Lins make, byråkratiskt trassel med London och en rättegång som fick tas om.
I maj i år dömde en oenig tingsrätt mannen till livstids fängelse för anstiftan till mordet. Men han friades för åtalet om att vara inblandad i mordet även på hennes granne.
Någon vecka senare avslöjade jag att en av nämndemännen i målet under förhandlingen twittrat på ett sätt som antydde att han tagit ställning i skuldfrågan innan rättens överläggningar ens inletts och krävde att rättegången skulle tas om.
Hovrätten höll med och återförvisade målet till tingsrätten. Ett klokt beslut. Ingen ska dömas av en uppenbart partisk nämndeman och för rättsväsendets trovärdighet får Caesars hustru inte ens misstänkas.
Jag skriver inte detta för att jag har inbillat mig att min insats är av betydelse. Hovrätten hade kommit fram till sin slutsats utan mina ord. Men det är inte helt lätt at besluta att en lång mordrättegång måste tas om och även domare är människor. Jag föreställer mig att journalistiken i detta fall gjorde det enklare för dem.
Dagens dom kan för övrigt inte vara munter läsning för åklagarna Ulrika Bentelius Egelrud och Anette Wiberg Koffner.
Tingsrätten är nämligen inte imponerad av bevisningen. Visserligen konstaterar domstolen att det finns omständigheter som är besvärande för maken. Relationen med Veronica Lin var påtagligt ansträngd. Det förelåg en vårdnadstvist och mejlkonversationer dem emellan visar att han kände sig ekonomiskt utnyttjad av henne.
Än mer besvärande är att det finns en koppling mellan mannen och personen som har en bevisad anknytning till mordlägenheten och som enligt åklagarna utförde brotten.
Men domstolen anser att det inte går att bevisa att den påstådda torpeden är skyldig. Och då faller åklagarnas berättelse om makens skuld.
"Än bräckligare är underlaget för att hävda att XX anstiftat annan än YY, konstaterar domstolen.
Inte utan syrlighet skriver dessutom rätten att åklagarna har lagt fram indicier som inte har något större bevisvärde och att de rent av spelat ut kort som varit "perifera".
Om den åtalade har åkt buss eller bil från Hummelstrand till Göteborg "har i det närmaste helt saknat bevisvärde".
Vad som sker härnäst i detta ärende vågar jag inte ha en åsikt om. Åklagare brukar ta intryck när bevisningen sågas. Men i detta fall har ju indicierna ansetts vara tillräcklig för att binda maken till i varje fall mordet på hustrun av en tidigare sammansättning domare.
Bevisvärdering är ingen exakt vetenskap. Det är inte ovanligt att domare har olika uppfattningar om materialet som läggs fram. Kanske överklagas denna dom. Kanske inte.