Tuttmejlaren får bli min väckarklocka inför 2016
När ska du ta debatten om dina stora tuttar? Du är feg, Jennifer.’
Så mysigt börjar det nya året för mig, i läsarmejlen. En kvinnlig journalists vardag.
När? Ja, varför inte nu. Det får bli mitt nyårslöfte för 2016.
Att ta debatten direkt och alltid. Våga och orka.
Inte minst i kvinnofrågorna. De stora världsomgripande.
De små vardagliga, som grismejl.
Tid att vakna. Snusket från fotbollssupportern Magnus, regelbunden tuttmejlare, ska få fungera som en väckarklocka. För jag inser att jag, likt många kvinnor, på ett undermedvetet plan börjat acceptera allt för mycket, slutat bli så arg som jag borde bli.
För att jag vant mig. För att jag älskar män och inte alltid orkar hata deras överordning i samhället. Samt för att vänstern i allt för hög grad kidnappat feminismen.
Men det duger inte. Inte på något plan i vår värld har vi jämställdhet, och allt hänger ihop. De eviga sexistiska kommentarerna är en del av det större förtrycket, av en underordning, ett maktspel.
När vi kvinnor resignerar och slentrianmässigt accepterar snacket, då går vi med på att reduceras till kroppar.
”Men ha inte urringat då, om du vill slippa kommentarer om dina bröst”, säger en manlig kollega.
Välmenat. Nedlåtande. Hårresande. Hur du än gör som kvinna är du alltså en förlorare. Dra på en kostym, sminka dig inte och du ses som tråkig och okvinnlig. Klä dig i stället ”utmanande” och skyll dig själv om du blir ett objekt.
Allt enligt männens spelregler. Nog nu. Jag ska kunna klä mig som jag vill i en tv-studio och ändå bli tagen på lika stort allvar som en söt manlig kollega i tajta byxor.
År 2016 lovar jag att orka ta varenda fajt. Att publicera offentligt varje snuskmejlare med namn. Att ta upp mycket mer plats och prata längre och högre. Att aldrig förlåta eller umgås med karlar med taskig kvinnosyn, men desto mer uppskatta alla bra, underbara män.
Detta får bli mina nyårslöften: att älska och våga ännu mer, i alla bemärkelser. Mer sex. Fler debatter.
Som en kvinna och stolt över att vara en kvinna.
Och inga fler ursäkter, inte för någon och något.