Därför fascineras jag av kändisarnas intima dans
Att vara horny on main är något av det värsta som finns. Det betyder ungefär att man visar alla sina följare på internet hur kåt man är. Särskilt på Twitter kan folk vara jävligt horny on main. Typexemplet för att vara horny on main är den republikanska senatorn Ted Cruz som 2017 gjorde begreppet allmänt känt, när han en kväll råkade gilla en massa porrtweets som då dök upp på hans följares tidslinjer. Dagen efter skyllde han på sin personal.
Kåtast på main just nu är fyra, med Hollywoodmått mätta, medelålders kändisar. Tillskillnad från Cruz visar de upp sina begär avsiktligt. Rapparen Machine Gun Kelly är ihop med filmstjärnan Megan Fox och är ena kåta paret. Kourtney Kardashian och Blink 182-trummisen Travis Barker är det andra kåta paret. Det började smått, som det alltid gör, med Instagrambilder på varandras händer, och har växt till en stilistisk tveksam Zeitgeist. Paren klär sig poppunkigt/Avril Lavigne/tuggummigoth. De säger att de har sex som demoner.
Kardashian, som tidigare varit så anonym med kärlekslivet att ex-pojkvänners namn inte fått nämnas i serien, gränslar Barker på en båt och suger på hans fingrar i en soffa. Paren har dessutom börjat umgås med varandra. Så nu lägger de upp bilder där alla fyra står i en pissoar och hånglar.
Jag har tyvärr själv varit kåt med olika killar på main ett antal gånger när jag varit förälskad, besatt, förhäxad. Men till sist tycker jag man lär sig. Att slutet svider obarmhärtigt hårt när det tar slut inför alla. Därför fascineras jag av att fyra härdade megakändisar, som vet allt om saker som svider offentligt, ändå bestämmer sig för att skriva dåliga dikter till varandra på Instagram och visa tatueringarna de gjort på varandra.
Ju längre spektaklet pågår ju mer känns det som jag är mer än en passiv åskådare. När de klär upp sig i koordinerade outfits inför europeiska paparazzis klär de upp sig för oss. Vi som tittar är den tredje parten i deras par.
Den kanadensiska poeten Anne Carson skriver i ”Eros den bitterljuva” om hur begäret hos den antika diktaren Sapfo är en triangel. Det är du, jag och den som hotar vår förening. Ibland har den tredje parten tolkats som svartsjuka, men Carson hävdar att den är förutsättningen för att alls begära. Brist och eros hör ihop. Om avstånd och förlust inte gör sig gällande kommer vi begära något alls.
Att vara känd och publik med sin kärlek är att bjuda in problem. Alltifrån onda ögon, till oönskade råd, till att bli en idé som är större än utförandet. Men det finns också en tjusning i att bjuda in främlingar till det intima. Vi skapar avstånd mellan dessa till synes sammansmälta människor, vilket i sin tur skapar en strävan att överbrygga avståndet. Vi är hotet mot gemenskapen som får föreningen att brännas.
Eller så är det inte alls så poetiskt! Bara exhibitionism. En läggning jag förstår och delar och försöker förtrycka. För att jag är rädd för att misslyckas och för att det är pinsamt att vara horny på main. Men de kåta fyra påminner också om att kärlek och stolthet inte hänger ihop.
Då slutar det med katastrof, garanterat.