Göran Persson har gjort sig fri
Politik är småaktighetens konst. Det skulle inte förvåna mig om en och annan av dem som slutar som ministrar faktiskt inledde sin karriär därför att de hade en övertygelse. I vissa fall kanske till och med en idé. Men snart tar missunnsamheten över.
Antagligen var det därför Göran Persson, som statsminister, motsatte sig avdrag för ”hushållsnära tjänster”. När Mona Sahlin för snart tio år sedan förklarade att skatteavdrag för hemstädning var en hjärtefråga för henne, kunde Persson helt enkelt inte förmå sig till att hålla med. Inte uppfunnet här, som amerikanerna säger. Missunnsamheten tog över. Han avfärdade alltihop med en nedlåtande viftning.
När sedan den borgerliga oppositionen förde fram samma idé, var missunnsamheten redan fast rotad. Självklart måste Persson vara mot förslaget. Det var ju andra partier som stod bakom det.
Nu har Göran Persson lämnat politiken för ett liv i frihet. Han behöver inte längre låta missunnsamheten styra sitt sinne. Han kan granska det han får framför ögonen – en avdragsblankett från Skatteverket, till exempel – och fatta ett osentimentalt beslut. Som att skaffa sig själv och Anitra 25 970 kronor i avdrag, för utförda hushållsnära tjänster.
Om jag förstått det rätt upprör detta en hel del svenskar. Det talas om ”dubbelmoral” och ”principlöshet”. Jag förstår inte varför. Borde inte paret Perssons avdragsfestival vara en källa till allmän glädje? Borde vi inte alla jubla över att en medmänniska, som så länge suttit fast i den politiska missunnsamhetens garn, äntligen lyckats göra sig fri?
Jo. Vi borde se det som när någon av alla dessa terrorgrupper släpper sin gisslan och de tidigare fångarna äntligen kan tala och handla ur hjärtat.
Det här med Mona Sahlin är mer bekymmersamt. Såvitt jag förstår av de rapporter som publicerats hittills, har hon INTE sökt avdrag för hushållsnära tjänster. Detta trots att vi vet att hon inte bara är för sådana avdrag, utan att hon såg det som sin egen ”hjärtefråga” för bara några år sedan.
Det är beklämmande, ja, upprörande. Vägrar Sahlin att utnyttja de avdrag hon tycker är så bra, bara för att någon annan genomdrivit dem? Städar hon själv hemma, av ren missunnsamhet?
En i gisslan är äntligen fri. Men politiken har tagit nya fångar.