Putins svindyra klocka säger mer än tiden
Vladimir Putin har känsla för kvalitet. Han bar ett exklusivt schweiziskt armbandsur dagen han skrev under beslutet att stjäla Krim från Ukraina och införliva halvön i Ryssland.
Klockan var av märket Blancpain. Okej, uret är inte supermärkvärdigt, det kostar runt 110 000 kronor, inte mycket bland miljardärer och förmögna samlare. Men Putin är ju officiellt inte stenrik. Han är en före detta spion, numera politiker, avlönad av ryska staten som är fattig i allt utom militära utgifter.
Putins officiella lön motsvarar 1,4 miljoner kronor men han lever som en mångmiljardär.
Världen är full av klocknördar. På nätet kan man läsa om de klockor man vet att Putin har, bland annat svindyra märken som Breguet, Patek Philippe och IWC.
Den finaste är en A. Lange & Söhne, ett tyskt ur värt cirka fem miljoner kronor.
Hela Putins samling beräknas vara värd runt motsvarande sju miljoner kronor. Det är de klockor som nördar och korruptionsbekämpare sett på den ryske presidentens handled. Han kan förstås äga många fler.
– Putin tycks inte ha ätit eller druckit på sex år för att kunna bygga upp den här samlingen, sa Boris Nemtsov, en rysk oppositionspolitiker som särskilt intresserade sig för regimens korruption.
Någon sköt honom på öppen gata, i skuggan av Kreml, i februari 2015.
Särskilt politiska ledare som inte är demokratiskt valda tycker om små bevis på sin framgång. Kubas kommunistiske ledare Fidel Castro var svag för Rolex, det berömdaste schweiziska lyxmärket. Han ägde åtminstone fyra stycken. Han tyckte så mycket om Rolex att han ibland hade två på vänster arm, ett dykarur och en Day–Date i guld, ett ur som visar datum och dag.
Säg att klockorna motsvarade tio eller femton kubanska årslöner. Eller tjugo. Varifrån fick den kommunistiske ledaren pengarna?
Sådana frågor fanns ingen som kunde ställa.
Klockorna är en liten men inte obetydlig indikator på världens tillstånd. De tickar fram en berättelse om vår tid, tick tack: tjuvarnas tid.
Visst finns mängder av hederliga och anständiga klockentusiaster. Jag skaffade en Rolex när jag fick fast jobb 1983. Den kostade en knapp månadslön för en industriarbetare. Jag känner en hel bunt journalister som bär Rolex. Det är en klocka för bilhandlare, diktatorer och tuffa reportrar.
Vår tids klockor berättar så mycket mer. Det är ingen måtta på hur dyra och komplicerade det finns för dem som kan betala. Den schweiziska klockindustrin firar triumfer eftersom det finns en grupp människor med extremt mycket pengar att spendera.
Jag glömde nämna att Vladimir Putins personlige presstalesman Dmitrij Peskov bar en klocka värd över sex miljoner kronor när han gifte sig. Peskov är alltså statstjänsteman.
De rika och mäktiga har alltid byggt monument över sig själva. De korrumperade motstår inte frestelsen att skryta. I en tid när allt är flyktigt och allt finns i molnet i våra datorer är en svindyr och fullständigt onödig klocka det synligaste beviset på framgång.
Även här sätter Vladimir Putin standarden. En gång kastade han en Blancpain i blöt cement inför rullande kameror.
Så agerar en arrogant furste inför menigheten.
Olika beräkningar säger att Putin under sin tid som president byggt upp en dold förmögenhet på 40 till 200 miljarder dollar.
Den schweiziska klocktillverkaren Vacheron Constantin har skapat världens hittills mest avancerade mekaniska urverk. Det är ett fickur med kugghjul och fjädrar som tickar. Det består av 2800 delar och har 57 funktioner, många halsbrytande komplicerade, till exempel när solen går upp och ner i klockägarens hemstad.
Tre av Vacheron Constantins mästerurmakare arbetade med den i åtta år. Företaget uppger inte priset med det lär ha legat på runt 50 miljoner kronor.
Köparen? "En privat samlare". Låt oss gissa en rysk oligark som lagt vantarna på oljefält och stålverk. Eller en arabisk despot. Eller kanske rentav Putin själv.
