Träden har brutits som tändstickor
Robert Aschberg: Bräcklig infrastruktur när Alfrida slog till
Roslagskusten, natten till i går.
Stormvarning, och det blåser utav helvete i det kompakta mörkret utanför huset. Vinden dånar så det visslar i rökgångar och imkanaler. Lamporna blinkar till några gånger efter midnatt. På nätet hinner jag läsa att det blåst 38 meter per sekund i byarna vid Örskär och 35 vid Söderarm.
Strax efter två blir allt svart. I luren visar Vattenfalls karta en prognos, strömmen ska kopplas på igen vid 06:00. Det har börjat snöa och flingorna piskar ögonen när jag tar mig till vedboden. Det är bara några minusgrader, men stormens köldeffekt på en 60-talskåk märks tydligt. Vi tänder ordentligt i eldstäderna, hämtar mera ved och hör hur det knäpper och knakar i väggarna.
Pannlampor är bra att ha. Vi lägger oss halv sex på morgonen. Huset är stadigt, men det blåser så att jag kan känna sängen skaka svagt när det kommer riktiga körare utanför. Snart ska elen komma tillbaka. För säkerhets skull ställer jag klockan på 09:00, för att kunna elda igen om det mot förmodan skulle behövas.
Vilket det gör. På förmiddagen är det fortfarande strömlöst. Nu säger mobilen ”Ingen täckning”, så någon ny elprognos går inte att få – vad man nu ska ha den till. Men det fixar nog Tele2 snabbt. Eller?
Nej, det gör de inte.
Det blåser fortfarande lika hårt, men det är ljust ute och i brist på kontakt med omvärlden tar jag en lång sväng för att kolla läget. Minst sex stora askar ligger med rötterna upp. En jättegran har knäckts rakt av. Hasselstånd har vält. Över vägen ligger fyra vindfällen. Glas har krossats, flera stora grejer har blåst i väg, men kåken och uthusen har klarat sig hyfsat. I skogen runt omkring har minst etthundra stora träd brutits av som tändstickor eller lagt sig med jättelika rotvältor.
En granne kommer med båt och säger att våra ungar är oroliga och har ringt honom. Han har annan teleoperatör och täckning emellanåt och får igenom ett sönderhackat samtal. Det blir strax mörkt igen, men med pannlampa och motorsåg kan jag kapa och släpa bort fällena så att det åtminstone går att komma ut med bilen.
Elda, elda, elda. Snabbt till Norrtälje för att bunkra flaskvatten.
När jag skriver det här närmar vi oss midnatt och det är fortfarande strömlöst. Jag har kopplat upp ett bilbatteri för att ha telefonerna laddade om de mot förmodan skulle få kontakt med närmaste mast. Det är bedrövligt att el- och telebolag inte kan leverera vad de säljer. Det går att bygga hållbara system. Men de kostar.
Visst har vi det ok. Mycket ved och så. Men det har blivit dags att se sig om en efter en stor generator och lite andra bra att ha-prylar. Och kanske smörja upp den gamla optiska telegrafen som gick från Furusund ända in till Stockholm. Den var inte snabb. Men den fungerade.