Folk flyttar dit – trots lador som faller ihop
Vi stod och betraktade islossningen vid Kukkolaforsen häromdagen, och lyssnade till det berömda bruset.
Forsens virvlar är brunaktiga den här tiden, fulla av humus och slam, som rivs upp av vattenmassorna vars kraft enligt informationsskylten vid kaféet motsvarar 43 000 hästkrafter.
Vår lokala guide var i extas. Hon är född i närheten på finska sidan, och saknade bruset varenda dag som hon pluggade i Mölndal. Hon berättade lyriskt om sikfisket och nejonögonen och laken. Hon hävdade bestämt att hon är älvmänniska och utagerande, eftersom hon vuxit upp nära stranden. Till skillnad från de inbundna skogsmänniskorna som vuxit upp bakom järnvägen 100 meter längre upp från forsen.
Vi har farit som skottspolar upp och ned längs Torne älv några dagar, mellan Haparanda och Övertorneå, mellan Ylitornio och Tornio. Vägen är avgjort sämre på den svenska sidan. I tjugominuter låg vi bakom en nedlastad gammal Mercedes som sprutade gnistor i varje gupp när ljuddämparen slog i vägbeläggningen, utan att föraren brydde sig.
Vi jagar bakgrunden till en historia om ondska och skräck.
Byarna är långsmala och utspridda, det kan stå en kilometer gran eller björkslanor mellan de slitna kåkarna. Landskapet är mestadels lika platt som fäbodarna är dystra.
Vi träffar ett par på vägen, de letar efter två stövare på rymmen. Vi dricker kokkaffe hos en gammpojk med storskoveltroféer i köket och automatkarbin under sängen. Vi diskuterar grävmaskiner med en pensionerad åklagare vars far var skeppare på en ångbogserare.
Detta är ett gränsland i flera bemärkelser. Här talas inte bara svenska, finska och meänkieli. Här möts det storstilade med det småskurna och det råbarkade med det mjuka. Och alla går i bastu.
Vi rotar i arkivet på en finsk landsortstidning, möter en skrothandlare vars kvinna är pingstvän men gärna talar om erotik, vi ser nylonskjortor som ligger orörda kvar i skyltfönstren hos H M Hermanssons sedan länge stängda garnhandel i Haparanda, och vi studerar en gabonhuggorm på riktigt nära håll i en hyreslägenhet.
Ved, ved, överallt ved. Diken och åkrar fulla av smältvatten. Skitiga snövallar som stretar emot våren. Ensliga busskurer. Poetiska vägskyltar. Isflak som flyter söderut på älven. Vid vartannat hus en gammal traktor. Ett nedlagt mejeri. En tom polisstation.
Lador som faller ihop.
Men också folk som flyttar in, ett jättelikt möbelvaruhus, en badanläggning för 100 miljoner, och en bro mellan två städer som växt ihop och gjort nationsgränsen betydelselös.
Populärast?
Norrländska socialdemokraten, NSD, rapporterade i går att sommarens traktorbalett i Kalix vänder sig till barn och familjer. Fler maskinförare än förr väntas delta i uppvisningen under Kulturnatta i juni.
Vänstersväng
Norrbottenskuriren berättade om två trafikincidenter i Piteå: En bil hade krockat med ett redan dött rådjur, varvid bilens grill och strålkastare förstörts. En annan man svängde vänster på ett sätt som gör att han nu riskerar 1 000 kronor i böter.