Alla asiater håller ändå bara käften
Alla asiater är kopior av varandra. Jag svär, fördomen stämmer.
De är minimänniskor, har samma frisyr och ögon i 45 graders vinkel. De bär terminalbrillor, går i grupp och plåtar exakt allting.
Jag föreläser. Lite som en folkparksturné, fast på bibliotek. Åhörarna är kulturbärare i batikfärger och gymnasister som sover i sina telefoner. Orterna är många. Bara en sak är konstant.
Och då menar jag inte byfånen i mig som flyttade till semistorstaden, men som fortfarande äter grillchips till frukost. Det handlar om mitt yttre. Så vad händer när jag drar rövaren om asiaters utseende?
Publiken skrattar.
De garvar och viker sig.
Så gör jag en U-sväng.
”Det stämmer inte. Alla asiater ser inte likadana ut. Det är araber och svarta som gör det”.
Skratten tystnar. Åhörarnas blickar ställer om från anfall till försvar.
Jag hör deras tankar. Så får man väl inte säga? Reaktionen avslöjar allt. Att det som går att säga om asiater inte får uttalas om någon annan icke-vit minoritet i Sverige.
Jag ser byggvaruhuset Bauhaus nya reklamfilm. En vit man predikar om badrum inför typecastade kvasijapaner iklädda orange lakan.
En kopp te hälls upp. Orientalisk musik strömmar. Alla har samma ickefrisyr. Japanerna nickar unisont och stöter ur sig ett ”åhhh”. En av dem har systemkamera kring halsen.
Ponera en reklam där samma man talar inför araber i turban eller svarta i bastkjol. Någon kanske klappar en kamel, eller dukar upp ett bord med grillad kyckling och vattenmelon. Reklamombudsmannen hade fått fler samtal än vad det finns kineser i Peking.
Missförstå mig fel. Jag går inte till storms mot Bauhaus, skriker inte RASISM och menar inte att reklamen borde stoppas.
Jag vägrar göra samma misstag som när jag skrev om detta fenomen i en annan avis. Då tog jag loggan på Fazers godis Kina som exempel. Folk trodde att jag pekade ut godiset som en reinkarnerad Doktor Mengele. Denna tidning skrev: ”Krönikör: Kinapuffarna är rasistiska”. Något jag aldrig tyckt, tänkt eller uttryckt.
Debatten kom att handla om en godispåse. Allt jag ville var att prata om strukturen som gjorde denna logga – samt min föreläsningschock och Bauhaus reklam – möjlig.
Det är samma värdegrund som gör att adopterade, asiatiska tjejer känner obehag inför att gå på stan tillsammans med sina vita pappor.
Samma lovliga fördom som gör att asiatiska kvinnor nekas från krogen för att ordningsvakterna tror att de är prostituerade.
Samma oskrivna lag som delar upp människor i hudfärger. I den står det oskrivet att asiater ändå håller käften så dom kan vi fortsätta göra narr av.
Nog finns det grupper med större problem.
En klen tröst för den som alltid kallas för hora.
Typecasting 1
På fredag utkommer Veronica Maggios nya album ”Handen i fickan fast jag bryr mig”. Många, inklusive jag, trånar efter att höra ”Hela huset”, hennes duett med Håkan Hellström.
Mitt försynta antagande är att det var skivbolaget (Universal) som tuttade ihop dem.
Typecasting 2
SVT visste vad de gjorde när de i går satte journalisterna Hanne Kjöller och Janne Josefsson i varsin ringhörna i ”Gomorron Sverige”.