Vi är alla små osäkra däggdjur på jakt efter någon att hålla om
Om du säger att du inte har sett ”Naked attraction” så tror jag dig. Om du säger att du har sett programmet men inte tycker att det är roligt så är jag säker på att du ljuger.
Din lögn är lika blottad som de rakade pungkulorna bakom olika slags penisar i färgglada bås.
Inte varje lördag, men ibland, händer det att Joachim och jag ser en film och sedan är klockan sen.
Då händer det, ibland, att Joachim går ner i gillestugan och spelar gitarr. Då kan jag titta på vad jag vill och då råkar det, ibland, falla sig så välsignat att ”Naked attraction UK” visas på kanal 11.
Och det är så saftigt och kittlande, tänk att det finns människor som är så trygga i sitt skinn att de obrytt kan hänga ut sådant vi andra stoppar in, lufta allt till allmän beskådan. För personligen vågar jag knappt vara naken i duschen, och om man inte tittar på sin nakna kropp så behöver man inte förhålla sig till den. Den eventuella vinsten i att känna varje vrå av min avskalade uppenbarelse kan jag ha och förlora. Men andras nakna kroppar, inte tråkigt alls nej!
I Storbritannien bor det 67 miljoner människor, att vara naken på teve är nog lättare om man kan klä på sig kläderna igen och falla tillbaka i en så stor befolkning.
Men lilla långa remsan Sverige, kan man visa sig naken hos oss?
Det kunde man, och jag såg premiären.
Ett par gånger, ibland, har det hänt att ett av mina barn har kommit in i vardagsrummet när kvinnlig knottrig blygd i inzoomat format fyller skärmen, underliv som säger allt utan att läpparna rör sig.
”VAD ÄR DET SOM HÄNDER?” undrade kanske barnet då. Och satte sig i soffan.
Det gör väl ingenting, nakna kroppar är naturligt, tänkte jag.
Sen kan det eventuellt vara så att jag veckan därpå insåg att programmet är försett med en sextonårsgräns. Oj då.
I Nyheter 24 läser jag en intervju med svärmorsdrömmen André, beroende på vad sådana drömmer om.
André, som blev utvald för dejt med Ilona i första avsnittet har tröttnat på dejting-apppar och menar att ”Naked attraction” på sätt och vis känns mindre ytligt än jakten på Tinder. Och sina nakna kroppar till trots, eller kanske just därför att de är nakna, har deltagarna mer integritet än många andra. Den sekundärskam jag känner när jag ser annan reality-tv är mycket starkare än den jag inte alls upplever framför exponeringen i ”Naked attraction”.
Ibland tar vi nya mediala uttryck som inteckning för att gränser har flyttats fram, men jag tycker inte att ”Naked attraction” har förändrat något.
Vi är alla små osäkra nakna däggdjur på jakt efter någon att hålla om och älska.
Tänk på det, se ”Naked attraction” och njut av allt härligt.
Men gör det när barnen har lagt sig.
Lex Pinocchio.