Coronapolitiken står plötsligt på två ben
Pandemins politiska universum består just nu av två planeter som befinner sig i en omloppsbana runt den sol som regeringen gör anspråk på att vara.
Den ena befolkas av riksdagens lagstiftande ledamöter i allmänhet och i synnerhet de som ingår i det socialutskott som i dag i kammaren debatterade förlängning av pandemilagen.
På den andra planeten bor utöver politiker även alla de spinndoktorer och bråkstakar som på ett eller annat sätt är inblandade i antingen attacker på eller försvar av regeringens hantering av Coronakommissionen.
Talman Andreas Norlén, snygg blå kostym, slog klubban i bordet och signalerade att showen kunde starta.
– Det är inte läge att försöka plocka politiska poäng, suckade socialdemokraten Kristina Nilsson, vilket översatt till svenska betyder att det är ful populism att fråga sig exempelvis vilken effekt krogstängningar klockan 23 får på smittspridningen.
– Vaccinationspass, mässade moderaten Camilla Waltersson Grönvall, men så tillhör hon också ett parti som vill att sådana behövs även i folksamlingar bestående av 0 personer.
Regeringen vill förlänga pandemilagen i fyra månader. Socialutskottet går endast med på halva den tiden, meddelade ledamot efter ledamot från talarstolen.
Det är utmärkt att riksdagen tar sin kontrollfunktion på allvar. De flesta av oss begriper att en pandemi inte är någon lek och att en regering tillfälligt kan behöva extraordinära befogenheter, men till och med lockdownliberalerna på DN:s ledarsida har börjat förstå att bestämmelser som begränsar våra grundläggande rättigheter inte ska existera en minut längre än vad som är absolut nödvändigt.
I riksdagsdebatten var hursomhelst sju av åtta partier någotsånär överens om att pandemilagen behövs och att den bör förlängas.
Men vad hände där? Plötsligt fick liberalen Lina Nordquist luft och krävde att riksdagen inte längre ska acceptera dessa paragrafer.
Hur utbredd är egentligen den folkliga acceptansen för äventyrligheter av det slaget?
Nordquist företräder ett parti vars företrädare nyligen gick runt i foträta skor, prenumererade på tidningen Vi och i smyg drömde om att stänga Systembolaget på lördagar.
Nu ska det tydligen åkas ur riksdagen med gangsterrapp på högsta volym och en cigarett i mungipan.
En undergång med stil som är värd en liten applåd. Tänk att någon ännu försvarar demokratin.
Bortsett från detta störningsmoment rådde i huvudsak konsensus, vilket är mer än vad som går att säga om ståhejet kring regeringen och coronakommissionen.
En kommission som tillsattes förra sommaren med det lovvärda syftet att dra slutsatser om hur samhället bättre ska hantera kriser.
Det var då, det. Sen dess har en delrapport levererats som inte möttes av entusiasm av regeringen och inför slutbetänkandet i februari råder socialdemokratisk nervositet och blodvittring i oppositionen.
Vilket bland annat lett till att Rosenbads spinndoktorer ringer runt till journalister och förklarar att ledamöter i kommissionen är bittra över att de inte fått tjusiga uppdrag av regeringen.
Något som givetvis i sin tur borgerlighetens pr-nissar inte försummat att påpeka för alla som orkar lyssna.
Men allt handlar inte om ränksmideri. Regeringen har vägrat att lämna ifrån sig handlingar till kommissionen. Det förefaller vara mycket besynnerligt.
Så har också relationen mellan makten och granskarna blivit frostig.
Ta bara inledningen på följande mejl som Joakim Sonnegård, kommissionens huvudsekreterare, skickat till ett departementsråd på regeringens kriskansli:
”Vi godtar inte ert besked nedan om att vi inte kan få del av e-post mellan centrala tjänstemän i Regeringskansliet”.
Ord och inga visor och ett annat tonläge än den riksdagsdebatt som var över klockan 12.08.
Invändningarna mot regeringen visade sig mest bestå av slag i luften och blinkningar till debatten. För när förlängningen av lagen väl skulle voteras var utskottets begränsning till två månader som bortblåst.
En liten seger kunde utskottet dock notera: regeringen tas i örat och anmodas återkomma med ett nytt förslag med kortare giltighetstid för lagen.
I riksdagens café var det ödsligt. Antalet ledamöter på plats har begränsats sedan förra veckans partiledardebatt visade sig vara ett superspridarevent.
Mobilen berättade att gangsters dömts till livstids fängelse för ett mord på Årstabron några kilometer härifrån. Drönare flyger över kärnkraftverk. Militärer patrullerar på Gotland.
SMHI upplyser om att det är fem plusgrader i Stockholm, onekligen varmt för att vara januari.
Än pågår verkligheten därute.