I Percy Nilsson har Zlatan sin överman
Kan det finnas en Malmöbo som pratar mer om sig själv i tredje person än Zlatan?
Ja, i Percy Nilsson får Ibrahimovic sin överman.
Byggmästaren är en institution för alla som någon gång bott i Malmö.
Urtypen för the selfmade man, ständigt motarbetad och misstrodd av de lokala politikerna för sina visioner om arenor, köpcentrum och hockeylag, tar han alltid hem spelet i sista akten.
Percy Nilsson berättar i sitt sommarprogram rakt och enkelt om uppväxten och dyslexin, som tvingade honom att välja byggarbanan – vilket tillsammans med hans entreprenörsanda och näsa för affärer la grunden till hans förmögenhet.
Mellan raderna väver han in sina låtval i sin livsgärning: Östen Warnebring; jodå han har byggt hans hus i Falsterbo. Leonard Cohen, jo men visst, han har spelat i Percys egen arena vid Hyllie.
Och när han ska köpa en ny kavaj som visar sig vara för dyr – ”jag är så snål mot själv” – och får gå på middag i sin gamla kavaj, då är det förstås med kungen han ska käka middag.
Byggprojekten har slukat hans liv och tar över programmet helt och hållet, förhandlingar om golfbanor i Spanien ägnas minuter, medan skilsmässor avhandlas i bisatser. För varje känsla kan man räkna in minst 20 byggkranar.
Tyvärr blir Percy Nilssons sommarprogram lite väl rakt och enkelt, på gränsen till platt. Vilket är synd, ett yrkesliv som hans borde krylla av roliga anekdoter.
Vi får till exempel veta hur mycket kavajen kostade till kungamiddagen, men inte hur det var att träffa kungen.
Men på ett ställe bryts mönstret – det är när Percy berättar om hur han borrade hål i en hemglassbil som tutat på hans gata.
Sådana intressanta falling down-ögonblick, som i detta fall kostade byggmästaren 100 000 kronor i böter, hade gärna fått dominera programmet.