Den stora kalabaliken
Hur partierna ska kunna hålla ihop efter valet är en gåta
Alla partier hyllar samarbete.
Men i Sveriges radios partiledardebatt haglade okvädningsorden. Motståndaren var inte vatten värd.
Gör det det lättare att samarbeta efter valet? Skulle inte tro det.
Det finns inte ett parti i riksdagen som inte hyllar breda, stabila uppgörelser i viktiga frågor. Att ta ansvar för landet i ett svårt parlamentariskt läge, man hör det ofta. Man hoppas att det är sant.
Den mandatperiod som snart är slut, 2018 till 2022, har varit en uppvisning i motsatsen.
Avtal har ingåtts – och brutits. Regeringen har fått sparken av riksdagen för att den ansågs vara oduglig. Bara för att komma tillbaka någon vecka senare, välsignad av exakt samma riksdag.
Det har varit ett liv och ett kiv och väljarna har undrat: Vad är det som händer?
Sveriges radios avslutande partiledardebatt inleddes med att statsminister Magdalena Andersson (S) sade att hon var glad över att alla var så överens om brott och straff.
Det höll i ungefär en halv minut.
Sedan sade Ulf Kristersson (M) att de inte alls är överens. Och det var sannolikt närmare sanningen. Kanske inte i praktiken. Men i orden.
Ju närmare deltagarna kom slutsignalen desto oftare haglade okvädningsorden.
Märta Stenevi (MP) pekade ut Jimmie Åkesson (SD) som nazist. På rak fråga sade hon dock att hon inte menade det. Vem som var den avsedde nazisten var dock oklart.
Annie Lööf (C) hävdade att Ebba Busch (KD) är en populist.
Och Nooshi Dadgostar (V) anklagades för High Chaparral-metoder – att skjuta vilt omkring sig.
Samma Dadgostar undrade vad Johan Pehrson (L) månade om mest. Skoleleverna eller utdelningen från hans aktier i en skolkoncern. Pehrson blev skogstokig, sade att han inte äger aktier i en skolkoncern och avslutade med:
– Du är inte klok.
Så där höll det på. Kalabalik, helt enkelt.
Frågan som inställer sig är givetvis om den här typen av debatter, till bredden fyllda av invektiv, gynnar det förtroendefulla samarbete som alla säger sig vilja ha efter valet.
Kan svaret bli annat än nej? Skulle inte tro det.
Det räcker med att gå till sig själv. Jag skulle hålla mig lite på min kant om en person kallade mig nazist, populist eller tokig. Jag skulle inte riktigt känna att vår relation var förtroendefull.
Mesta avbrytarna var Dadgostar och Bush. Lugnast höll sig Kristersson, Andersson, Åkesson och Lööf.
Debattledarna påpekade att det var en radiodebatt, där det alltså inte går att prata i mun på varandra.
Varför blir det så här? Ovärdigt skulle man nog säga.
En förklaring kan vara att vårvalrörelsen frös inne på grund av kriget i Ukraina och ansökan om Natomedlemskap. Valrörelsen blir därför väldigt kort, från skolstart till nästa söndag.
En annan är att valet ser ut att bli mycket jämnt. Kampen om de sista marginalväljarna är stenhård.
Men resultatet kan bli en sämre demokrati. Att färre röstar för att de inte känner sig delaktiga i det möjligen underhållande men inte särskilt allvarsamma munhuggandet. Det ligger inte en indisk ocean mellan de flesta partierna i riksdagen. De borde kunna enas. Ibland.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.