Fyra skäl att vara skeptisk till EU:s migrationspakt
Med tanke på hur lång tid EU behövt för att enas om migrationspolitiken är det inte fel att kalla dagens uppgörelse för historisk.
Men det finns ett antal skäl att ställa sig skeptisk till om den verkligen kommer att fungera i praktiken.
Migrationen till Europa är den fråga som allra mest splittrat EU och hotat att på sikt slita isär unionen. Vi minns alla hur länder som Ungern och Polen under den stora flyktingkrisen kämpade med näbbar och klor för att inte tvingas ta emot några asylsökande.
I den nya pakten som EU:s regeringar och Europaparlamentet nu enats om efter sju år, de formella besluten tas i början av nästa år, finns det ingen tvingande omfördelning av migranter. Istället kan varje land själv välja om man vill ta emot asylsökande eller köpa sig fria genom att betala istället.
Uppgörelsen innebär också en starkare kontroll vid EU:s yttre gräns där meningen är att mycket snabbare skilja ut de som kan ha asylskäl från dem som bara söker en bättre tillvaro men inte har något skyddsbehov.
De ansvariga, däribland den svenske kommissionären Ylva Johansson målade upp en bild av hur Europa nu går från kaos till total ordning.
Det låter bra men frågan är hur det nya systemet kommer att fungera i praktiken.
Trycket mot Europa kommer att vara detsamma
Det finns inget i migrationspakten som automatiskt leder till att färre människor försöker ta sig till Europa. Eftersom det stora flertalet kommer sjövägen över Medelhavet är det mycket svårt att skicka tillbaka dem med mindre än att man stoppar båtarna till havs och bogserar tillbaks dem till landet de kom ifrån. Det vill EU inte göra.
Mycket talar för att tusentals migranter fortsätter drunkna i Medelhavet varje år.
Svårt skicka tillbaka migranter
Migranter som gått iland i Grekland, Italien, Malta eller Spanien är svåra att skicka tillbaka. De har rest från Tunisien eller Libyen men kommer från helt andra länder som ofta inte accepterar att ta tillbaks dem. EU har bara skrivit avtal med ett fåtal länder.
Risken är att de läger som ska byggas i EU:s gränsstater i väntan på att folk ska återvända istället blir permanenta flyktingläger. Nya läger liknande det hatade och numera nedlagda Moria i Grekland.
Väldigt få av migranterna som får avslag på sina asylansökningar återvänder frivilligt. Även i fortsättningen har de stora möjligheter att stanna kvar illegalt och tack vare den fria rörligheten bli en del av skuggsamhället runtom i Europa där de jobbar svart eller ägnar sig åt brott för att överleva.
Väldigt få länder inom EU vill ta emot mer än ett fåtal flyktingar/migranter
I Sverige råder numera bred politisk enighet om en stram migrationspolitik. Sverige är i nuläget inte intresserat av att ta emot några av de 30 000 flyktingar som ska kunna omfördelas varje år från de länder runt Medelhavet så får ta emot den övervägande delen av de som kommer. Det som kallas solidaritetsmekanism.
Även Tyskland har nu satt stopp och säger sig inte kunna ta emot fler. Frankrike klubbade i går en ny tuff migrationslag som högerextrema Marine Le Pen beskriver som en stor ideologisk framgång för hennes parti.
Så vem ska ta emot dessa 30 000 varje år om de flesta väljer att betala sig fria?
Grundproblemet är fortfarande att långt många fler människor vill komma till Europa än vad kontinenten är villig att ta emot.
För lite görs för att knäcka flyktingsmugglarnas affärsmodell
Mycket av den ekonomiska migrationen drivs av välorganiserade människosmugglare som lockar folk att försöka ta sig till Europa med falska löften om guld och gröna skogar. Så länge smugglarna kan fortsätta att tjäna stora pengar på människors drömmar om ett bättre liv så kommer hundratusentals migranter att försöka ta sig till Europa varje år.
I bästa fall skickar de tuffare tagen som EU utlovar en signal till folk att inte lägga sina besparingar på den riskfyllda resan. Men så länge människor i praktiken kan stanna i Europa och på något sätt försörja sig så kommer den berättelsen att övertrumfa EU:s hot om tuffare tag.
I praktiken tror jag väldigt lite kommer att förändras med den nya migrationspakten. Det är fortfarande länderna runt Medelhavet som får ta huvudansvaret för migrationen till Europa.
Det främsta skälet till att man till slut lyckades enas just nu är förmodligen EU-valet som hålls sent i vår.
Det finns en rädsla bland de etablerade partierna i Europa att högerextrema och högerpopulistiska partier kommer att gå starkt fram i valet om EU inte innan dess enats om en migrationen. Nu har man löst frågan på pappret och delvis desarmerat den.
Men vad händer nästa gång stora flyktingströmmar rör sig mot Europa, som 2015-16?
Risken är uppenbar att systemet då brakar ihop eftersom det inte finns någon tvingande omfördelning av de som kommer och det är fortsatt svårt att skicka tillbaka de som inte får asyl.