Hysteriska budfirmor och näthandlare förpestar våra liv
Det ständiga tjoandet och tutandet från budfirmor och nätleverantörer är inte bara komiskt i all sin narraktighet, det visar också iskylan och hårdheten i vårt samhälle – mot dem som står längst ner.
Deras hysteriskt låtsade glädje kan vi skratta åt. Jag skrev om enfalden i vintras och en läsare skickade följande exempel, antagligen det mest idiotiska jag sett. Läsarens gamla mor hade beställt ett par strumpor och fick detta mail:
Yes! Din order är färdigpackad!
Det finns god anledning att le. Stämningen var helt fantastisk i vårt lager när vi hanterade din order. Snap! ”Rythm is a Dancer” spelades ur högtalarna medan vi sjöng med och packade dina varor.
Det var faktiskt så festligt att även vår kundtjänstrockstjärna, Linn, var tvungen att stanna till vid lagret för att visa upp sina rytmiska talanger… För närvarande vinkar vi alla adjö till ditt paket.
Detta är en form av emotionell terror förutom att den är uppenbart lögnaktig och manipulativ. Skrev någon verkligen detta flabbande brev till den gamla damen? Nej, självklart är skränet konstruerat av en dator vars algoritmer bedömde att ”strumpor” passar ihop med ”dans”.
Min fru beställde ett rör till dammsugaren och utsattes för en veritabel störtflod av meddelanden från Postnord som tycks lägga ner mer arbete på att skicka meningslösa sms till kunderna än se till att paketen levereras snabbt och utan påträngande kommentarer. (De kunde inte leverera röret som planerat eftersom de påstod sig sakna portkod trots att de fått portkoden.)
Naturligtvis avslutas översvämningen av ytterligt irriterande meddelanden med frågan:
Hur var din leveransupplevelse?
Den frågan ska dölja den gapskrattande kapitalismens rovdjurständer.
Jag beställde en bok på nätet. Boken levererades av ett företag som heter Budbee. Efter leverans ombads jag per sms att ge betyg och svara på frågan vad kan bli bättre.
Andra alternativet gav budets fullständiga namn. Han hette Muhammad i förnamn. Jag kunde trycka på hans namn och ge ett omdöme: Muhammad kan bli bättre.
Det budet står längst ner på rangskalan. Företaget generar sig inte för att lägga ut hans namn och bild och uppmana varenda kund att lämna sin åsikt om denne Muhammad: kan bli bättre.
Jag la boken jag hade beställt åt sidan. Den handlade visserligen om hur länder slits isär, passande nog i sammanhanget, men jag gick till bokhyllan och tog fram Friedrich Engels klassiker ”Den arbetande klassens läge i England”.
I den, publicerad första gången 1845, beskriver Engels profetiskt den gnäggande kapitalismen av år 2022:
I industrin betraktas människan, arbetaren, endast som ett stycke kapital. Arbetaren stiger och sjunker i värde som en vara. Han är inte någon särskild persons slav utan hela den egendomsägande klassens. Han löper risken att vilket ögonblick som helst förskjutas av sin herre.
Nej, nej! ropar kapitalisterna som vill att deras lågavlönade arbetare ska skratta och sjunga och att det flitiga budet Muhammad ska känna sig trygg med att varje kund elektroniskt ger honom ”feedback”. Skratta, Muhammad, skratta för fan medan du jäktar fram på din cykel!
Vi vill bara att personalen ska trivas! ropar kapitalisternas kör. Kunderna ska trivas!
Vet ni vad som verkligen skulle få oss att trivas?
Lägg ut bilder på verkställande direktören, lägg ut bilder på styrelseordföranden, tala om vad de har haft för sig minut för minut under arbetsdagen så ska vi ge dem betyg.
Oj vad roligt det ska bli! Oj vad vi kommer att trivas!