Det blir mera och mera besynnerligare
Ni kommer väl ihåg Alice? Inte Timander. Den andra. Hon som föll ned i kaninhålet och hamnade i Underlandet. Under, som i underligt, alltså.
Ibland sitter man framför sin tv, vid köksbordet med radion på, eller kanske i bilen. Plötsligt blir man osäker: Vilken sida av kaninhålet är det jag är på, nu igen?
Det är en sån där dag i dag. En hål-undrardag.
Allt beror på Annika Nilsson. Hon har gjort en utredning som presenteras i dag. En sån som regeringen beställer för att sedan kunna lägga ett förslag som riksdagen kan besluta om.
Annika verkar ha gjort ett bra jobb. Hon berättade ungefär vad hon kommit fram till redan i går. På Dagens Nyheters debattsida, förstås. Det lät klokt.
Ämnet är adoptioner. Poängen är att adopterade barn ska få det så bra som möjligt. Barnen, alltså. Inga andra. Annika Nilsson uttryckte det så här: ?Om barnens rättigheter ska kunna stärkas kan det krävas att andra intressen ifrågasätts och i vissa fall begränsas.?
En sak Annika Nilsson föreslår är att man inte ska få adoptera barn om man är äldre än 42 år. Adoptivföräldrar som är äldre än så löper ökad risk att bli sjuka och svaga, eller till och med dö, innan barnet vuxit upp. Men det är också en fråga om att skona adoptivbarnen från att känna sig annorlunda.
De ska inte behöva förklara för jämnåriga varför deras föräldrar är så gamla.
Eller som en representant för statens nämnd för internationella adoptioner säger, apropå förslaget om en åldersgräns: ?Vi menar att adoptionsfamiljen ska efterlikna den biologiska familjen så mycket som möjligt.?
Men så var det det där med kaninhålet.
Minns ni hur det var förra året? Då handlade det om homoadoptioner. Det fanns rätt många den gången också som ville skona adoptivbarn från att känna sig annorlunda. Som inte tyckte att adoptivbarn skulle tvingas förklara för jämnåriga varför de hade två pappor, men ingen mamma, eller två mammor, men ingen pappa. Det fanns till och med de som tyckte att en adoptionsfamilj ska likna en biologisk familj så mycket som möjligt. För barnens skull.
De som tyckte det kallades för homofober. Det vill man inte vara om man är riksdagsman, så riksdagen röstade för homoadoptioner.
Och nu är det hål-undrardag. Kommer riksdagen att, med hänsyn till barnen, rösta för en åldersgräns för adoptivföräldrar? Innebär det att det numera är mer socialt accepterat att vara homosexuell än att vara medelålders? Att det är svårare för ett adoptivbarn att förklara varför pappa är 43, inte 33, än att förklara varför mamma är en pappa?
På fel sida kaninhålet är det kanske så.
Mera och mera besynnerligare, som Alice sa.