Han wallraffade bland svenska sexköpare i Thailand
Oisín Cantwell välkomnar ny rapport om sexköpande män
Rasism.
Det är den minsta gemensamma nämnaren bland män som köper sex i Thailand, visar en ny och ovanlig undersökning.
Nätverket ”Schyst resande”, ett samarbete mellan bland annat ett antal fackförbund, nykterhetsrörelsen och Svenska kyrkan, kallade i veckan till frukostseminarium på ett av Stockholms hotell.
På dagordning stod presentation av journalisten Joakim Medins månadslånga wallraffande bland svenska torskar i Thailand, ett land där sexköp faktiskt är förbjudet men som omsätter för mycket pengar för att korrumperade poliser och politiker ska vilja rensa upp.
Att det ligger en polisstation vägg i vägg med Bangkoks och världens största bordell säger oss tillräckligt mycket om den saken.
Det Medin hade att berätta var knappast sensationellt, men icke desto mindre väsentligt. Män som utan att veta att de ingår i en studie berättar fritt från hjärtat om varför de köper sex torde vara mer sanningsenliga än om de vet om att de ingår i en undersökning.
Medin besökte Bangkok, Phuket och Pattaya och märkte snart att han blev accepterad av svenskgängen vid bardiskarna genom att berätta att han utbildar sig till lärare för att försöka rädda Sverige från muslimer, feminism och miljöpartister.
Några ryggdunkningar och skratt senare var han accepterad och välkommen att slå sig ner.
Dessa män, lärde han sig snart, hade några saker gemensamt. Främlingsfientlighet, etnisk chauvinism och en kvinnosyn som inte har uppdaterats sedan Eldkvarn brann.
Men mekanismerna bakom beteendet skiljer sig. Där finns mannen som anser att han inte gör något annat än att ta seden dit den kommer. Andra lyckades inbilla sig att de hjälper fattiga unga kvinnor genom att ge dem pengar. Åter andra letade efter en ”flickvänsupplevelse” eller var sexmissbrukare.
Publiken, den lilla salen var fullsatt, sörplade kaffe, åt smörgåsar och lyssnade på Medins berättelse om den avdankade rockstjärnan, frånskilda ingenjören och de andra männen som lämnat moralen hemma som han träffade under sitt projekt.
Vilka slutsatser finns då att dra? Medin avslutar med några rekommendationer. Sexköpare skadar både sig själva och andra. De bör uppmanas att söka den hjälp som finns. Dessutom måste aktörerna inom turismen, exempelvis resebyråer och hotell, ta ett större ansvar.
Regeringar i länder med stor sexindustri har en del jobb att göra, men även Sverige kan och bör ta ett större ansvar.
En verksamhet som beräknas omsätta 186 miljarder amerikanska dollar om året, inom den svarta ekonomiska sektorn är endast knarkindustrin mer lukrativ, upphör givetvis inte att existera bara för att en svensk journalist avfattar rapport och ett nätverk bjuder in till seminarium.
Men det innebär inte att rapporten är oviktig. Prostitutionen leder till oerhört lidande för miljontals människor runt om i världen. En pusselbit i bekämpningen av denna lidandets industri är ökad kunskap om de sexköpande männen.