Svenska våldtäktspolitiken är en blåsning
På flera anstalter i landet får våldtäktsmännen ingen behandling eftersom det inte finns pengar till tolkar, läser jag i Stockholm City.
Hahahaha. Vad kul det låter. Typ som ett skämt. Men det är inget skämt, tyvärr.
På landets största anstalt för våldtäktsmän, Salberga, kan 24 av 49 inte delta på grund av språksvårigheter.
– Det är olyckligt att så många står utanför programmen. Av dem som får behandling ser vi en 30–50-procentig förbättring, säger Elisabeth Kwarnmark, som är psykolog och utredare inom kriminalvården.
Det sitter alltså dömda våldtäktsmännen i våra fängelser som inte kan behandlas ens om de vill därför att majoriteten av dem inte kan språket.
Förlåt, om kvinnan i mig blir en smula upprörd men våldtäktsmän ska ju inte bara sitta av tid i fängelserna, de ska tvångsvårdas hela bunten.
Nej, fel, först ska uppenbarligen vissa av dem tvångslära sig svenska i skräddarsydd speed-SFI, resten kan gå direkt till behandlingsprogrammet.
Eller är jag naiv som tänker att det måste gå att begära att samhället vårdar våldtäktsmännen, språkförbistringar eller inte, för att försöka bryta en minst sagt ond cirkel.
För vi brudar försöker ju förebygga så gott det går. Det är överfallslarm och sprejer, feministiska överfallskurser och kyskhetsbälten med larm på, spikar i något slags rör i underlivet som utlöses av en penis och heja heja vad vi kvinnor uppfinner för att hjälpa andra kvinnor att gå säkert.
Vi gör så mycket för att skydda oss själva. Vi kräver mer ljus i parkerna. Vi kräver grannsamverkan för att hjälpa kvinnan ovanpå som får däng först. Vi peppar tjejkompisar som blev för packade på festen. Vi försöker, vi kvinnor.
Under tiden så vårdas inte tillräckligt många män dömda för våldtäkt på våra anstalter.
Vilken blåsning.
För att inte tänka rent krasst, vilken ekonomisk förlustkalkyl för samhället när de männen återfaller, vilket flera gör som inte fått behandling.
När de sitter inne igen kostar det mer än om de hade fått behandling i första vändan.
För att inte tala om kostnader för offer som söker vård/polis/rättshjälp. Så det kan väl egentligen inte handla om ekonomi.
Men nej, jag tänker inte vara konspiratorisk och tänka att det är en kupp från männens sida för att trycka ner oss kvinnor.
Inte alls, men vet ni vad jag tror? Att ingen bryr sig eftersom våldtäkt alltid blir en sådan het potatis och politiker är rädda för kontroverser.
De flesta våldtäkter sker i hemmet och genast blir det komplicerat. Vi är väl ännu inte riktigt överens om en man kan våldta sin fru egentligen.
Och kan ett drinkluder som gillar trekant och ruffigt sex och känner förövarna bli våldtagen?
Men Reinfeldt och Borg, ni gillar ju att spara. Ta från våldtäktskostnaderna och ge till dem sjukskrivna kanske: ”Tänk om, tänk fräscht, minska våldtäkterna”.
Ni får den slogan gratis av mig.