Vissa invandrare är mer välkomna än andra
Den gungar, den svenska självbilden.
Å ena sidan: Tvärvändningen i opinionen vad gäller flyktingar.
Å andra sidan: Konstanten i adoptionsfrågan.
Här har partiklövern inte sju blad, snarare åtta. Nio om vi räknar in Feministiskt Initiativ.
Det spelar ingen roll hur många barn som saknar föräldrar. Alldeles oavsett ser vi rätten att adoptera som en självklarhet.
Senast var det Kristdemokraternas årliga lerbrottning. Ska samkönade par få adoptera eller inte? Ebba Busch Thors (enda) liberala linje kontra Lars Adaktussons vurm för heterofiler.
Det är som att se en katt jaga sin egen svans. För alltid utgår debatten från vår oinskränkta rätt att hämta barn från tredje världen. Vår bild av att vi räddar dem, snarare än att de uppfyller våra egna drömmar om att bilda familj.
I veckan har en skandal uppdagats i Kenya. Två svenska familjer och en dansk har fråntagits sina blivande adoptivbarn. Biologiska släktingar har gett sig till känna. De vill helt enkelt ha tillbaka sina barn.
Redan förra hösten beslöt Kenya att stoppa alla internationella adoptioner. Detta sedan FN avslöjat att barnhandel förekommer i landet.
Biologiska föräldrar kan alltså ha berövats på sina barn. Det spelar inte någon roll, åtminstone inte för Sverige och svenskarna.
SVT kallar situationen för ”en mardröm för de svenska familjerna”. Sveriges Radio rapporterar att ”Sverige är maktlösa”. Båda berättelserna är lika sanna, men de utgår alltjämt från svenskens rätt att adoptera.
De biologiska föräldrarnas berättelser är lika frånvarande som orden från de flyktingar som drunknar i Medelhavet.
Knappt ett kritiskt ord har yppats i Sverige. Vilket är motsatsen i Danmark, ett land som vi så ofta utmålar som rasismens högborg. Där har rapporteringen haft nyanser.
I Sverige tar vi hellre på oss skygglapparna. Struntar i FN och Haagkonventionen. Den mänskliga rättigheten att söka asyl. Bekämpningen av barnhandel.
Detta säger ingenting om de drabbade adoptivföräldrarna. Klart att de lider. Men det säger mycket om vår självgodhet.
Allt kan inskränkas när det inte längre passar oss. Vissa invandrare är mer välkomna än andra.
Eller för att tala i klarspråk: Vår rätt står över alla andras.