Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Maurits, Moritz

I Kina är allt bra – här sker inga tågkrascher

Peking.

Allt är bra. Alla är snälla.

Två pandaungar har fötts i södra Kina.

Solen skiner, mycket matt visserligen, liksom inbakad i smogdis.

Men det är ingen fara, ­luften är ren.

Ingen olycka med något snabbhastighetståg har skett.

Och har den ägt rum är det inget för journalister att rota i, sådant där sköter myndigheterna bäst.

Så jag bläddrar vidare i China Daily, dricker min coca cola, ser de västerländskt klädda kinesiskorna vid bordet intill.

Fint, bara fint, här i ­moderna, internationella Peking.

Framtiden finns i Kina med sina 1,3 miljarder invånare, det är här alla vill investera, satsa.

Så även världens ­mäktigaste fotbollsklubbar.

Därför har jag den senaste veckan följt italienska Milan i Kina, därför spelade Milano-­lagen Milan och ­Inter i går finalen i den ­italienska supercupen – i Peking.

Pengar pratar som ­bekant.

Så sorry, alla europeiska fans som fick se ­matchen på tv, det är i Kina tillväxt­potentialen finns. Om ni naivt trodde att ­dagens toppidrott handlar om något annat än pengar är det bara att ­beklaga.

Därför gick också OS i Kina år 2008 och oj vad vi pratade, debatterade, diskuterade. Var det rätt eller fel? Skulle de olympiska spelen bojkottas? Eller skulle de rentav leda till ett öppnare, mer demokratiskt Kina?

Jag deltog själv i flera ­debatter och när jag nu sitter här i Peking, tre år senare, och läser blott goda nyheter och inte lyckas komma in på vissa internetsidor undrar jag vem som hade rätt.

Alla? Ingen?

Vem är jag att komma till Kina på kort besök och försöka slå fast om saker ­förändrats, förbättrats, försämrats?

Och hur mycket var det egentligen värt, vårt fria ­västerländska ord inför ­Peking-OS?

Hur mycket leder alla våra tv-debatter, allt vårt pratande och skrivande och diskuterande till?

Är vi så fritänkande innerst inne, så upplyst kritiska som vi tror, när mediedreven går, när alla rusar åt samma håll och ropar efter enkla svar?

Säkert inte.

Men ändå, förstås, är rätten att tänka och tycka fritt funda­mental för demokratin, för människan.

Tänker jag och tar en ­cola till och tittar på de kinesiska fansen i sina Milan-tröjor.

Följ ämnen i artikeln