V minst antisemitiskt av riksdagspartierna
”Det är semesterns otäckaste följetong”, lyder första meningen i Expressens huvudledare den 3 september.
Man måste spontant hålla med. Dödssiffran i Gaza översteg 40 000, lemlästade barn måste amputeras utan bedövning därför att Israel inte släpper in bedövningsmedel, de flesta skolorna och sjukhusen är precisionsbombade av det ärorika israeliska flygvapnet. Jo, sommarens fortsatta serier av krigsförbrytelser och massmord på civila i Gaza blev tveklöst ”semesterns otäckaste följetong”.
Men det var inte det ledarskribenten Linda avsåg. I hennes världsbild fanns något mycket otäckare. Hennes följande mening lyder nämligen: ”Under sommaren har vänsterpartist efter vänsterpartist blivit påkommen med antisemitism”.
Inte ens om det vore sant bleve det sommarens otäckaste följetong. Men det är inte sant, bara politisk kampanj i en del liberala tidningar. Den intensiva jakten på antisemiter i V har hittills resulterat i ett enda klart dokumenterat fall. Han heter Ali Hadrous, bor i Landskrona och har bland annat torgfört föreställningen att det var judarnas fel att Tyskland förlorade två världskrig. Därmed är saken klar. Minst en vänsterpartist var anfäktad av klassiskt antisemitiska idéer och blev därmed ett självklart uteslutningsärende.
Men de andra förmenta avslöjandena i kampanjjournalistiken mot Vänsterpartiet håller inte. Där blandas direkt felaktiga påståenden med avsiktliga missförstånd eller anmärkningsvärd okunnighet.
Som när reporter Marcus Carlehed i Aktuellt satte dit V:s partisekreterare Aron Etzler på en antagligen egyptisk karikatyrteckning av Israels premiärminister och efterlyste krigsförbrytare Netanyahu.
Teckningen är välgjort porträttlik och saknar alla typiska antisemitiska kännetecken, kroknäsa, hög hatt, kloliknande fingrar med guldringar och så vidare. Men Netanyahu dricker blod ur en bägare formad som Gazas karta och han är försedd med en ondskesymbol i form av djävulssvans.
Jaha? Blodtörstig är ett adjektiv som finns på de flesta språk och brukar följaktligen illustreras med viss bokstavlig realism, också i egyptisk och libanesisk satirtradition där diktatorer som Saddam Hussein, Khadaffi och Anwar Sadat, liksom en och annan brittisk eller amerikansk politiker, avbildats på samma sätt.
Men, meddelar nu Aktuelltreporter Carlehed triumferande, kulturjournalisten Ulrika Knutson, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, har bedömt bilden som ”uppenbart och grovt antisemitisk, typisk för medeltida europeiska föreställningar”.
Inför den överrumplande och till synes auktoritativa bevisningen tvingas Aron Etzler vika ner sig och pudla. Kort därefter pudlar också den arabiske vänsterpartist, Orwar Kadoura, som avslöjats för att ha förmedlat bilden, ber om ursäkt och bedyrar att han inte kände till det där med medeltida föreställningar i Europa.
De blev lurade av Aktuellt. Den i sammanhanget något överraskande auktoriteten Ulrika Knutson talade i nattmössan. Inte om europeisk medeltid, men om arabvärlden, där föreställningar om att judarna mördade Jesus och blandar blod från kristna barn i det osyrade brödet aldrig haft någon relevans. Lika lite som för nutidens satirtecknare i Beirut eller Kairo, antagligen lika okunniga om europeisk medeltid som Marcus Carlehed och Ulrika Knutson om arabisk medeltid. Aktuellt gillrade sin fälla med något som kulturjournalisten Ulrika Knutson helt enkelt fått om bakfoten. Tanken var alltså att om en politisk men icke-rasistisk karikatyrteckning från Beirut eller Kairo betraktas av en otillräckligt bildad journalist i Stockholm så förvandlas den omedelbart till grov antisemitism.
Men i Aktuelltsändningen uppträdde reporter Carlehed i samma säregna frisyr som SS-ledaren Heinrich Himmler brukade stoltsera i (modet anspelar på att man vanligtvis bär stålhjälm). Carlehed skulle sannolikt ha valt en annan frisyr om han varit mer bekant med europeiskt 40-tal. I synnerhet som han med samma längd och glasögon blev rätt porträttlik Heinrich Himmler.
Den liberala pressens förmenta avslöjanden om Vänsterpartiets alla antisemitiska löss i den röda fanans veck befinner sig på samma intellektuella nivå som ovanstående frisyravslöjande av reporter Carlehed.
Men poängen är att det blir omöjligt att värja sig mot den typen av anklagelser när åklagaren åberopar ensamrätt på att förstå verkligheten. Särskilt när de upprepas så till förbannelse att de hamnar i tidningarnas ”faktarutor” som verifierad sanning.
Vänsterpartiet är det minst antisemitiska av alla riksdagspartier, det erkänner till och med den proisraeliska expertisen. Man bör lugnt kunna utgå från att Socialdemokraterna ligger närmast V i det avseendet.
Men i årets första partiledardebatt i riksdagen anklagade Jimmie Åkesson, företrädare för det mest antisemitiska och rasistiska partiet, Magdalena Andersson (S) för att inte hålla rent mot antisemitism. Och Ebba Busch (KD) skrek (!) i samma debatt att ”det brinner av antisemitism i Anderssons regeringsunderlag – släck den brasan!”
Detta blir en verklighet upp och ned som onekligen för tankarna till Donald Trump. Faktiskt också när det gäller fake news.
För övrigt anser jag att…
…Magdalena Andersson givetvis fick öppet mål i riksdagsdebatten om ”regeringsunderlag”. Högerregeringen är ju bevisligen regering på nåd av landets i särklass mest och öppet rasistiska parti.
…om alla makthavare som gav ofullständiga eller felaktiga besked till medierna likt Birgitte Bonnesen på Swedbank skulle dömas till fängelse skulle vi inte ha plats över till några gängkriminella.