Jag önskar att jag slapp skriva detta
Jag önskar att planetens framtid vore luciafirandet på Kärrbackens förskola i Motala.
Det blir inställt, rapporterar Motala & Vadstena Tidning. Förskolechefen hävdar att hon inte vill exkludera familjer som saknar möjlighet att köpa dräkter.
Omgående blev detta en riksnyhet. Många förfärade sig över att barnen inte kommer få uppleva den svenska gemenskap ett luciafirande framkallar. Och lika många gick till motangrepp.
Engagemanget lyste upp skärmar landet runt. Den gemensamma kraften överglänste den allmänna viljan att nå en överenskommelse under FN:s pågående klimatmöte i Katowice, Polen.
Jag önskar samtidigt att 15-åriga Greta Thunbergs engagemang för klimatet vore Efraim Långstrumps visitkort. Så fort det hotades av några censurivrare gick tusentals medborgare man ur huse och skanderade att yttrandefriheten inte är förhandlingsbar.
Ingen ska tysta Pippi när hon förklarar vad hennes pappa gör om dagarna, menade de. Ingen ska tysta ett barn. Tvärtom borde budskapet finnas tillgängligt överallt.
Jag önskar att jordklotets hotade djurarter vore friheten att få röka på uteserveringar. När riksdagens socialutskott nyligen enades om att man inte ens fick röka utomhus fick alla rökare och alla rökares allierade dåndimpen. Deras existens var i fara, det fick bara inte ske.
Jag önskar, på tal om politik, att klimatdebatten vore regeringsbildningen. Den handlar inte om huruvida vi behöver en regering eller inte, utan om hur frågan ska lösas.
Jag önskar att Parisavtalets mål om en global temperaturökning på max 2 grader vore akademiledamoten Horace Engdahls vänskap med kulturprofilen Jean-Claude Arnault. Inga vittnesmål, inga knytblusar och inga hovrättsdomar har fått Horace att överge sin kamrat.
Jag önskar rentav att Parisavtalet vore Horace Engdahl i egen hög person. Under inga omständigheter kommer han att behöva lämna sin position.
Jag önskar också att klimatförändringarna vore Malmö. Allt som förändras i staden är fel, tycker folk. Den gamla hederliga arbetarstaden har fått nya invånare, nya kulturer och det traditionella julfirandet kallas numera för ”vinterfirande”.
Sådana förändringar är inte bara fel, de är farliga för oss alla.
Jag önskar framför allt att jag slapp skriva detta pekoral. För jag gillar ett samhälle där vi får lov att förkovra oss i symboldebatter, avgångskrav och politiska cirkuskonster.
Vi vill nog alla leva på en planet där vårt grubbleri för dagen inte är om det ens finns en framtid, utan om barnen på Kärrbackens förskola ska få ha ett luciatåg eller inte.
Men det krävs just nu en del för att vi ska få behålla den lyxen.
Parisavtalet
För tre år sedan enades världens länder om att begränsa den globala temperaturökningen till högst 2 grader Celsius, och arbeta för att den ska stanna vid 1,5 grader. Avtalet ska börja gälla senast år 2020.
Det pågående klimatmötet i Katowice, Polen, handlar om just detta: världens länder ska enas om regelverket för att kunna genomföra Parisavtalet.