Sluta konfrontera – börja kompromissa
I förra söndagens Agenda i SVT framträdde den tidigare arbetslivsministern Hans Karlsson (S) och berättade, att han som gammal fackföreningsman och avtalssekreterare på LO inte passade som politiker. ”Som förhandlare är alltid slutmålet att uppnå avtal med arbetsgivaren, det vill säga att bli överens”, förklarade Karlsson. ”Som politiker handlar allt om konfrontation. Det passar inte mig.”
Karlsson lämnade därför politiken och övergick till att samla fjärilar och är nu en av landets främsta fjärilsexperter. Om man vill kan man jämföra honom med tjuren Ferdinand som hellre satt under korkeken och luktade på sina blommor än att torteras till döds på tjurfäktningsarenan.
En del socialdemokrater har på senare tid oroats över att partiets nye ordförande Stefan Löfven kanske också är en alltför kompromissvillig politiker, eftersom även han som facklig förhandlare ständigt varit inriktad på att nå kompromisser med arbetsgivarna. Typer som Stefan Löfven och Hans Karlsson skulle enligt detta resonemang vara olämpliga som politiker, eftersom de i första hand söker samarbete och resultat, inte konfrontation.
Jag tillåter mig tvivla på detta synsätt. Vad Sverige behöver, inte minst i dåliga tider med hög arbetslöshet och ökande sjukskrivningstal, är inte politiskt käbbel och konfrontation för konfrontationens egen skull. Vad Sverige behöver är pragmatiska politiker, som ser till väljarnas bästa hellre än att stå som bländande retoriker i talarstolarna med enda målsättning att klubba ner sina motståndare. Det är det som är skillnaden mellan politisk pragmatism och slagordspolitik. Håkan Juholt var en slagordsmaskin men uträttade inte särskilt mycket av politisk substans.
Som mångårig politisk journalist hör jag ständigt folk klaga över politikernas ”meningslösa käbbel”. Det är ur dessa klagomål som politikerföraktet har växt fram. Och politikerförakt är något som varje demokrati måste bekämpa. Vad väljarna vill ha är politisk handling, inte politiskt ordbajs. Glöm inte det gamla talesättet ”mycket väsen för lite ull, sa kärringen när hon klippte grisen”. En gris har ju som bekant ingen ull.
Med detta menar jag inte att alla ideologiska skiljelinjer ska suddas ut ur politiken. Tvärtom måste varje politiker föra sin kamp utifrån en ideologisk grundsyn och med hjälp av denna bestämma färdriktningen i det politiska kompromissarbetet, men ideologin får aldrig vara överordnad det praktiska resultatet. Demokrati och politik är en dyr historia. Vi förfogar över stora politiska institutioner, som kostar pengar, och vi skattebetalare försörjer tusentals heltidsanställda politiker. Vad vi har rätt att förvänta oss i utbyte mot detta är politiska resultat. Vill vi däremot se teater kan vi gå på Dramaten.
Ibland, ja ofta, krävs kompromisser även mellan politiska ärkefiender för att viktiga politiska mål ska uppnås. Detta gäller inte minst länder som styrs av minoritetsregeringar. Så är det i Sverige i dag. Fredrik Reinfeldt må vara hur stöddig och arrogant han vill men han vet plågsamt väl att hans fyra allianspartier inte har någon majoritet i riksdagen.
Kanske är Stefan Löfven därför den politikertyp som Sverige behöver i dag. Kanske kan han bidra till att förändra det politiska klimatet och ge folk tillbaka tron på politikens möjligheter.
Uppfinningsrikedomen …
... är imponerande när det gäller att hitta uttryck för att försköna den svenska vargjakten. Ifjol döpte regeringen om den hårt kritiserade licensjakten till skyddsjakt. Men nu ska vargjakten enligt en statlig utredning inte längre heta vare sig skyddsjakt eller licensjakt utan förvaltningsjakt. Vad är skillnaden? Allt handlar ju lik förbannat om att jägaren lyfter bössan och skjuter.
Carl Bildt …
... är i blåsväder ... igen. Vid en ceremoni i bosniska Sarajevo häromdan blev Bildt utskälld av en tidigare taleskvinna för den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Bildt ska vid ett tillfälle 1995 ha sagt att Serbiens diktator Slobodan Milosevic var ”en trevlig typ”, vilket naturligtvis var dumt sagt. Charmen med Bildt är att han ofta säger saker han inte borde men ibland vore det bäst både för hans eget och Sveriges anseende om han höll käft.