Merkels mardröm spelas upp igen
Hanteringen av flyktingkrisen 2015 var Angela Merkels svåraste stund.
Hon lovade då att Tyskland och Europa aldrig skulle få hamna i samma situation igen.
Men med bara några veckor kvar av sin tid som förbundskansler tvingas hon se mardrömmen spelas upp igen.
Vid taggtrådsstängslet mot Polen står horder av migranter och skanderar "Tyskland, Tyskland".
Precis som Europas rikaste land var målet för många av de som tog sig till Europa 2015 så är det också den önskade destinationen för de tusentals potentiella asylsökande som Belarus diktator Alexandr Lukasjenko importerat för att använda som politiskt vapen mot Europa.
För förbundskansler Angela Merkel måste det innebära en mycket obehaglig känsla av deja vu.
Tysklandas inrikesminister Horst Seehofer har bett EU-kommissionen ingripa för att lösa den nya migrantkrisen. Han erkänner att Polen och Tyskland inte klarar av att lösa situationen själva.
2015 lät det väldigt annorlunda när Merkel deklarerade "vi klarar det" och öppnade gränserna till Tyskland för hundratusentals flyktingar. I det akuta läget kändes det rätt men i efterhand har Merkel fått utstå enormt mycket kritik.
Det är egentligen enda gången under sina 16 år som förbundskansler som hon tappat rejält i popularitet på hemmaplan. I efterhand har hon delvis backat från beslutet och lovat att Tyskland aldrig ska hamna i samma situation igen.
Ändå är det precis vad som håller på att hända.
Tvingas sitta kvar
Merkel sitter egentligen på övertid. Hon hade tänkt avgå efter valet i september. Men eftersom inget parti fick egen majoritet har någon ny regering ännu inte kunnat bildas. Därför tvingas Merkel sitta kvar trots att hon i intervjuer berättat att allt hon längtar efter är att vila och lämna politiken för gott.
Till råga på allt tvingas hon uppleva mardrömmen igen med att hantera en stor migrantström till Tyskland. Än så länge än den visserligen betydligt mindre men om EU inte kan få stopp på flyktingsmugglingen till Belarus kan den växa lavinartat.
I motsats till 2015 går det inte heller att förhandla sig ur krisen. Den gången var en avgörande åtgärd att träffa ett avtal med president Erdogan om att Turkiet mot betalning skulle stoppa flyktingarna från att ta sig vidare till Europa.
Då var det Merkel som skötte mycket av förhandlingarna.
Men Merkel och EU kan inte gärna sätta sig vid förhandlingsbordet med tyrannen Alexandr Lukasjenko som under det senaste året låtit tortera och fängsla tiotusentals av sina egna medborgare efter ett fuskval där han verkligen levt upp till epitetet "Europas sista diktator".
I stället för förhandlingar vill Tyskland och EU istället ytterligare skärpa sanktionerna mot Belarus.
De nuvarande har uppenbarligen inte fått diktatorn att ändra sitt beteende. Snarare tvärtom. Fågan är om mer av samma medicin verkligen gör susen.
Ringer Putin
Nu vill EU straffa Belarus flygbolag, Belavia genom att stoppa deras möjligheter att hyra sina plan från Irland. Risken är givetvis att Lukasjenko hittar andra villiga uthyrare.
Ryssland är det enda land som fullt ut håller Lukasjenko om ryggen.
President Putin har också intresse av att destabilisera EU. Även Ryssland har sanktioner riktade mot sig på grund av den olagliga annekteringen av halvön Krim från Ukraina.
Polen anklagar till och med Putin för att vara hjärnan bakom migrantkrisen.
Därför var det ingen slump att Angela Merkel i går ringde Putin för att begära att han förmår Lukasjenko att upphöra med det Polen kallar statsterrorism.
Annars har Merkel försökt distansera sig från krisen genom att låta inrikesminister Horst Seehofer sköta det mesta av snacket. Men risken är ändå uppenbar att hon som en av sina sista uppgifter måste försöka lösa migrantkrisen. Som kansler är hon ytterst ansvarig.
Redan finns uppgifter om att de belarusiska trupperna skjutit i luften för att tvinga tillbaka migranterna mot gränsen. Merkel måste kalkylera med risken att det kan komma till skottlossning mellan de belarusiska soldaterna på gränsen och de polska. Något som kan leda till en farlig eskalering av konflikten.
I Tyskland liksom i övriga Europa är den folkliga acceptansen för att ta emot en ny stor flyktingström låg. Det gäller särskilt om den allmänna uppfattningen är att det inte handlar om "riktiga" flyktingar utan om ekonomiska migranter.
Ingen ny ledare
De senaste månaderna har många av de irakier, syrier och andra som tagit sig till Belarus vittnat om hur de betalat nånstans mellan 100 000 och 150 000 kronor för att bli insmugglade över EU:s gräns. Vilket stärker bilden att det framförallt handlar om människor som drömmer om ett bättre liv men som inte nödvändigtvis är i behov av skydd.
Merkel har i många år varit Europas naturliga ledare. Det är hon personligen som löst många av kontinentens kriser. Strax ska hon sluta men ännu har Europa ingen annan att luta sig mot.
I en kris som den här märks det.