Sluta kalla alla äldre kvinnor för Agda
Ni har de godaste avsikter.
Ni vill äldre människor väl.
Men sluta för sjutton att kalla oss för Agda.
Jag har väntat på att det ska upphöra. Istället blir det bara värre.
Det är svårt att förstå. Hur snabbt gick det inte att sluta använda lite lustiga namn som skulle beteckna svarta, homosexuella eller muslimer? Man gör det bara inte, i civiliserade sammanhang.
Men att kalla alla äldre kvinnor för Agda? Varför tycker ni att det är okej?
Bara 165 personer har Agda som tilltalsnamn. Det är inte representativt för någonting.
Det populäraste flicknamnet på 40-talet var Eva. Så vill man med ett ålderstypiskt namn markera att det är en 80-plus kvinna man skriver om, kan man använda det namnet.
Eller varför inte Kerstin? Det var det populäraste flicknamnet på 30-talet, så 90-åringar heter det, till exempel författaren Kerstin Ekman. Ingrid, som var tvåa på 30-talet, är också bra. Eller Karin, som låg högt på listorna 1920-40.
Men nej, när Jonas F Ludvigsson, barnläkare på universitetssjukhuset i Örebro och professor på Karolinska institutet, på julafton önskar sig fem julklappar till vården, skriver han att han vill ha en satsning på primärvården därför att ”när Agda 83 år kommer med fyra olika bekymmer och tolv mediciner måste någon ta helhetsansvaret”.
Enligt Institutet för språk och folkminnen är det så att ”för de flickor som föddes omkring 1940 var Birgitta det mest använda tilltalsnamnet, till stor del efter prinsessan Birgitta (född 1937)”.
Om professorn i stället hade skrivit ”när Birgitta 83 år kommer med fyra olika bekymmer och tolv mediciner” hade det låtit väldigt annorlunda.
Agda är ett kvinnonamn som i Sverige hade sin starkaste tidsperiod 1905-1919. Det betecknar alltså rent allmänt en person som är 20-35 år äldre än en 80-åring i dag.
Inget ont om professor Ludvigsson, han menar väl. Kanske var han inspirerad av Expressens ledarsida där både ”Agda, 84 år” med bruten höft och ”Agda, 94” med artros i knäet vid olika tillfällen har fått illustrera svensk sjukvård.
Eller av Svenska Dagbladets ledarskribent Paulina Neuding, som två dagar tidigare gick till storms mot hur lätt det är för bedragare att hitta uppgifter på nätet, att ”man får veta att Agda är 87 år gammal”, var hon bor och hur mycket hennes lägenhet är värd.
Jovisst, viktiga inlägg. Det är bara det att någon som är 84 eller 87 år gammal snarare heter Ulla eller Gun.
Bedragarna själva har bättre koll än SvD:s ledarsida. I ett rättsfall om bedrägeri mot äldre som jag granskade hette hälften av de drabbade äldre kvinnorna Siv, ett faktum som tycks visa att kriminella söker på namn när de letar offer över 90 år.
Att tro att alla äldre kvinnor heter Agda skulle snabbt slå ut en presumtiv bedragare.
Det är inget fel på namnet, det är fint. Men på grund av Cornelis Vreeswijks låt ”Hönan Agda” används det också i rubriker för att beteckna höns. Det gör namnet direkt olämpligt som ett samlande begrepp för en grupp kvinnor som i själva verket heter helt andra saker.
När det är ett pressat läge på akutmottagningarna i Stockholm slår personalen larm: ”I stället för att Agda får somna in i lugn och ro dör hon i korridoren”. (DN 15/1 2017).
”Hårdare tag mot skäggiga islamister är ett säkrare kort för att vinna val än omsorg om tant Agda”. (Aftonbladet 6/10 2020). ”Försök lära Agda, 86, att använda nätapotek” (Aftonbladet 31/10 2022).
”Agda, 92: Tänk om jag fick hjälp att duscha”. (Debattartikel 11/3 2011 av Ingeborg Oléni, landstingspolitiker i Halland för Sveriges pensionärers intresseparti, där Agda är ”en fiktiv person”).