Kommer domen mot Johanna Möller att stå sig i hovrätten?
Att Johanna Möller skulle dömas till livstids fängelse var väntat.
Men jag är inte säker på att hon kommer att fällas för den förre makens död även i hovrätten.
Det är alltid vanskligt att tippa utgången i ett mål: Jag har lärt mig den hårda vägen att den som är för säker på sin sak kan komma att framstå som en idiot när facit föreligger.
I fallet med morden i Arboga var det dock som så att Västmanlands tingsrätt redan tidigare i somras, i samband med beslutet att de två åtalade skulle genomgå rättspsykiatrisk utredning, meddelade att åklagarens bevisning var övertygande på samtliga punkter.
Då återstod endast två alternativ för Möller. Antingen livstids fängelse, med tanke på hur grov och omfattande kriminaliteten har varit.
Mord och försök till mord (föräldrarna), anstiftan av mord (maken) samt stämpling till mord i några fall, stämpling till grov misshandel i ett fall, grovt bedrägeri, försök till grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund, givande av muta, urkundsförfalskning, är onekligen brottslighet utöver det vanliga.
Den andra möjligheten, rättspsykiatrisk vård, föll bort då det meddelades att kvinnan inte lider av en allvarlig psykisk störning.
Låt oss då titta närmare på hur domstolen har resonerat om mordet och mordförsöket på föräldrarna.
Tingsrätten konstaterar att Mohammed Rajabi har medgett att det var han som en sommarnatt överföll paret med kniv.
Ett erkännande räcker emellertid inte, om alla som har tagit på sig mordet på Palme skulle dömas så skulle staten tvingas bygga om en medelstor svensk stad till fängelse, men just denna berättelse vinner stöd av utredningen i övrigt.
Tingsrätten nämner bland andra omständigheter att dna som med stor sannolikhet kommer från Rajabi hittades under den mördade mannens naglar och att skadorna på paret stämmer väl överens med hans vittnesmål.
Domstolen finner hans utpekande av Möller som uppdragsgivare till brotten som "mycket trovärdigt" och hittar inga motiv för honom att beljuga henne.
Dessutom listar tingsrätten elva ytterligare omständigheter som i varierande utsträckning är komprometterande för Möller.
Det ska bli intressant att se hur hovrätten bedömer bevisningen. För en ny prövning blir det. Hon har inget att förlora på ännu en rättegång.
Möjligen kommer inte nästa instans hålla med tingsrätten om att Möllers delaktighet är så stor och så avgörande att hon ska anses vara gärningsman och inte endast anstiftare eller medhjälpare.
Hon var trots allt inte inne i sommarstugan då hennes föräldrar överfölls.
Att Möller döms till livstids fängelse och Rjabi till 14 år borde inte ens den mest förgrämda ”Sverigevännen” ha invändningar mot.
Åklagarna har inte kunnat visa att han hade fyllt 21 då våldsbrotten begicks och då kan inte lagens strängaste straff delas ut. Till saken hör dessutom att han får den hårdaste påföljden som lagen över huvud taget medger för en så pass ung person.
Jag tror för övrigt att de flesta håller med om att det är moraliskt rimligt att Möller, hjärnan bakom mordet och mordförsöket, straffas hårdare än hennes före detta och hälften så gamle pojkvän.
Hur har då domstolen resonerat kring Möllers tidigare makes död?
Tingsrätten börjar med att ställa sig frågan om kvinnan, som åklagarna påstår, har gjort sig skyldig till stämpling till mord på Aki Paasila.
Möller nekar. Men fem personer i hennes omgivning har antingen under rättegången eller i förhör vittnat om att hon på olika sätt försökt få dem att antingen döda mannen eller ordna fram en torped som kan göra det.
Att dessa fem personer skulle ha ingått en komplott för att sätta ditt den åtalade finner rätten osannolikt. Vad skulle de ha att vinna på det?
Nästa fråga att ta ställning till är om en fullt frisk och simkunnig människa plötsligt en sensommardag skulle drunkna på grunt vatten i Hjälmaren.
Det är inte troligt, anser tingsrätten. Men att det inte är troligt bevisar inte mord.
Kiselalgsutredningen som har gjorts övertygar emellertid tingsrätten. Hjälmaren kryllar av kiselalger, men det hittades nästan inga sådana i Paasilas kropp.
Domstolen drar slutsatsen att Möllers förre make antingen kvävts till döds eller dränkts i vatten som saknar kiselalger.
Och då rätten väl konstaterat detta är det en transportsträcka till fällande dom. Pappans död visar att hon inte drar sig för mord. Alla försöken att få andra att mörda Paasila är viktiga i sammanhanget. Och det fanns motiv: Hon hade utan makens vetskap tecknat en livförsäkring i hans namn på två miljoner.
Men det finns betydande svagheter i denna del av åtalet. Då ingen dödsorsak finns är det egentligen inte ens bevisat att mannen blev mördad. Och åklagarnas gärningsbeskrivning, det vill säga påståenden om hur mordet gick till, avslöjar att de egentligen inte har en aning om tillvägagångssätt.
Dessa svagheter återspeglas i tingsrättens avslutande formuleringar.
Möller ”var inblandad i mordet”. Det har inte ”blivit klarlagt” hur mannen mördades, Det går inte säkert att säga att hon ”agerade på ett sätt som gjorde henne till gärningsman eller ens medhjälpare. Däremot måste hon i vart fall ha anstiftat mordet”.
Det är en hel del reservationer på bara några korta meningar.
Att en av de experter på kiselalger som vittnade under rättegången i en intervju med Aftonbladet säger att rätten har dragit för långt gångna slutsatser gör mig inte mer övertygad om att tingsrättens slutsatser kommer att stå sig.
Jag blir inte helt förvånad om Möller frias för mordet på Aki Paasila i hovrätten. Men en framgång på den punkten ändrar sannolikt inte straffet.
Brottsligheten i övrigt är så grov och så omfattande och bevisningen så god att jag har svårt att se något annat alternativ än lagens strängaste straff även i nästa instans.