Ingen slump med nazister i SVT
Att Moderaterna har startat en egen nyhetssajt och nazister får debattera i SVT är ingen överraskning.
Båda hänger ihop och är en helt naturlig konsekvens av kriget om kulturen och opinionen.
När jag började som debattchef på Aftonbladet år 2014 blev jag förbluffad.
Det är Nordens största traditionella mediekanal och tidigare hade jag jobbat helt digitalt.
Men det som chockade mig var Moderaternas och Socialdemokraternas kommunikation.
Partierna var besatta av att få en sida i pappersutgåvan av Aftonbladet, något som inte gick att lugna trots många försök att beskriva kraften och möjligheterna i den digitala världen.
Jag bjöd in partiernas medarbetare, jag visade siffror, trender och skillnad på engagemang, men inget bet. De ville riva ut debattartikeln från tidningen och sätta upp på väggen. Det låter kanske som en myt, men fortfarande anser medarbetare på dessa partier att de gjort ett fantastiskt jobb om de lyckats få in en debattartikel i Aftonbladet, DN eller andra traditionella medier. De tror att opinionsbildning fungerar på samma sätt som det gjorde för 30, 20 eller 10 år sedan. Låt mig förklara en sak: ni har inte fattat någonting.
För en vecka sen läste jag en rubrik på Svenska Dagbladet där statsvetaren Jenny Madestam uttalade sig om Stefan Löfvens nya utspel. Hon menade att Stefan Löfven dragit igång valrörelsen. Och hon kan ha rätt, för det är vad Stefan Löfven tror att han gjort. Men verkligheten är en annan. Valrörelsen drog igång sekunder efter valresultatet kom 2014.
Det skedde dessutom med en sällan skådad kraft. Ganska omgående startades Facebooksidor som “Avgå Stefan Löfven”. Det finns ett tiotal sådana sidor. En av sidorna har över 50 000 följare och har gått från att vara något spontant till att bli en av de mest inflytelserika sidorna i opinionskriget. Det är dock bara en sida. Det finns 100-tals och de bygger varandra. Minst en, Rödgrön Röra, initiaterades av Svenskt Näringsliv som ett svar på framgångsrika AlliansFritt Sverige. Rödgrön Röra var inledningsvis ett praktfiasko. Högerhumor när den är som allra sämst. Det tyckte även högern.
Men något har hänt senaste halvåret. Sidor som Avgå Stefan Löfven, Rödgrön Röra, I fablernas land, Politikfakta (som drivs av moderater) har börjat samarbeta, dela varandras inlägg- Tillsammans når de troligen fler varje dag än vad alla traditionella ledarsidor på högerkanten når tillsammans på en vecka. Och då räknar jag inte med såna som Hanif Bali, som just nu har större inflytande på Facebook än vad alla socialdemokratiska riksdagsledamöter har tillsammans. Tror ni mig inte? Synd för er.
Det här är sidor som producerar ljudlösa videos med amatörkvalitet, hånfulla och ofta effektiva memes och sätter falska och sanna pratbubblor på meningsmotståndare. De har ett fokus: se till att bli delad och därmed dominera opinionen på världens och därmed Sveriges enskilt största sociala plattform. För några år sen skrev jag att Twitter är maktutjämning, det gäller även Facebook. Och det går snabbt. Vi är två år från valet 2018 och aktiviteten på Facebook är det mest intensiva jag någonsin upplevt.
Problemet för demokratin är att i stort sett allt sker från ett håll. Vänstern i Sverige är antingen lata, nöjda eller för ointresserade av att förstå vad det är som pågår. Många trodde att Sverigedemokraternas opinionssiffror skulle sjunka om de andra partierna tog delar av deras antiflyktingpolitik. Nu när det inte skett undrar många vad det beror på. Låt mig förklara. Sverigedemokraterna har bättre än någon annan organisation i Norden förstått kraften i de sociala plattformar som majoriteten hänger på och som dominerar skärmtiden i din mobil. De startar sidor, de går under alias och de manipulerar allt som kommer ut från de andra partierna eller nyhetsartiklar. Det är här vi kommer tillbaka till partiernas besatthet av papperstidningar. Medan medarbetare på andra partier tror att jobbet är klart när debattartikeln publicerats så vet Sverigedemokraterna att det bara börjat. Vinklade “nyhetsartiklar” från sidor som Avpixlat, Fria Tider och Nyheter Idag sprids snabbare än grundartikeln, och sen börjar man kommentera, dela och mala ner varenda person som nås av artiklarna. Ofta orkar inte folk klicka sig vidare till grundkällan. Om tillräckligt många i din vänskapskrets delar vinklade åsikter om här artikeln så börjar du säkert tro på det du också.
Och det behövs inte särskilt många människor för att skapa en förvrängd bild av verkligheten. Facebooks algoritmer kan enkelt manipuleras. Den mest besatta SD-svansen består av runt 2 000-4 000 människor eller konton. Dessa delar allt som passar stöttar deras världsbild. Plötsligt kan en artikel som inte har särskilt stort allmänintresse hamna i 100 000-tals svenskar nyhetsflöde på Facebook. Det är ett kulturkrig och de vill vinna. De är också smarta nog att kommentera och gilla artiklarna. Så plötsligt dyker ett inlägg upp som har massa kommentarer och gillamarkeringar och då måste det vara jätteviktigt! Dessa sidor klonar sig själva under andra namn. Och så fortsätter det. Några tusen konton kan dra upp något som är helt bisarrt och lögnaktigt till att bli den enskilt viktigaste artikeln i hela Sverige. I det läget står en medarbetare på pressavdelningen på socialdemokraterna och häftar upp papperstidningen på väggen och tar helg.
Moderaterna har dock förändrats sen 2014. Senast i dag avslöjades det att Moderaterna i Västerbotten startat en nyhetssajt som heter Nyheter i Västerbotten. De gör det för att de anser att medier i allmänhet och SVT i synnerhet inte är opartiska. Vad de däremot inte berättar för besökarna på sidan är att det faktiskt är Moderaterna som driver sidan. De låtsas som att det är en helt vanlig nyhetssida. Moderaternas kommunikationschef Per Nilsson ger tummen upp. Om det är rätt väg framåt för demokratin i Sverige vet jag inte, men frågan är om de har något val.
Jag vet ärligt talat inte vad lösningen på detta är. Men i USA har först Tea Party-rörelsen och nu Trump-svansen, även känd som alt-högern, bemästrat det här. Nyligen gjordes en undersökning där det visade sig att det amerikaner först tänker på när de hör Hillary Clintons namn är “mejl” och “lögn”. Vad har hon för chans? Senaste månaden har mejl och lögn gått ner ett steg och istället dominerar “sjukdom” amerikanernas kännedom om Clinton.
Och det är likadant i Sverige. Om tillräckligt många attackerar Stefan Löfven tillräckligt många gånger så kommer till och med den mest svårmanipulerade personen att påverkas. Och det är vad som sker just nu. I USA har vänstersidor fått stor spridning senaste åren, mycket tack vare Bernie Sanders. I Sverige har inget skett. Strax efter valet lades till och med AlliansFritt Sverige ner. De trodde att jobbet var klart tills de för nåt år sen insåg att det bara börjat. Utmaningen för vänstern är att få fler att ta fajten och balansera kriget om opinionen på sociala plattformar som Facebook och Twitter. Om det kommer att ske? Inte troligt. De är inte lika besatta av att förändra Sverige och inte villiga att kavla upp ärmarna för att göra det. Några försöker, som till exempel Interasistmen och AktuelltFokus.se, men de är alltför ensamma.
Det är lätt att skylla allt det här på sociala medier. Även traditionella medier har ett ansvar.
Effekten av dessa artificiellt virala artiklar blir att de anses vara det alla vill prata om. Dessa besatta skrivbordskrigare skriver tusentals kommentarer, gillar varandras kommentarer och skapar en bild av att halva Sverige vill prata om det här. Inget av det sker i ett vakuum. Allt hör ihop. Resultatet blir KKK-jämförelser i SVT Opinion och nazister på bästa sändningstid i Aktuellt. Och medier under press börjar producera artiklar om liknande ämnen i högre utsträckning än vad allmänintresset legitimerar. Så plötsligt har vi en snöbollseffekt som inte går att stoppa.
Och där ligger du i sängen med mobilen i handen och sköljs över av det här, utan ork att ta reda på om det faktiskt stämmer.