Nutidens stekare lever mitt ibland oss vanliga
Nej, de existerar inte bara under en champagnedusch i Båstad eller en svamp på Stureplan.
Stekarna tillhör inte längre ett främmande, exotiskt släkte. De bär inte nödvändigtvis uniformen med erigerad pikétröjskrage, färgglada byxor, kotlettfrisyr och märkesväska men lever mitt ibland oss med en och samma inställning: det är egentligen inte så svårt att hosta upp lite kosing för att göra livet drägligare.
Banktjänstemannen – som käckt meddelar att med hjälp av tjugo procent i kontantinsats och stadiga amorteringar resten av livet går det ”jättebra” att köpa ett hem.
Frejdiga bloggerskan Blondinbella – som skriver en debattartikel för att förespråka höjd pensionsålder med hjälp av argument som ”Kanske man är målare i början av karriären, men när ryggen inte pallar längre börjar man sälja färg och vid 60 kanske man blir konsult”.
Kungen – som i ett klassiskt nyårstal förkunnar att det minsann inte kommer några stekta sparvar flygande om man inte själv bemödar sig om att göra sitt bästa.
Moderedaktörerna – som påpekar att en Birkin-väska för 50 000 aldrig tappar i värde eller stil utan till och med kan vara en smart investering för framtiden.
Alla de som tror att livet är så där självklart och välformulerat och att det väl mest handlar om att ta sig i kragen.
Då kan vi få varsin våning på Styrmansgatan att bjuda på cocktails i och varsin knubbig weekendbag från Louis Vuitton att åka på kryssning med. Vi kan sadla om från våra trista vanliga jobb och bli coola entreprenörer och dra till Capri när vi känner för det utan att behöva fråga chefen eftersom vi naturligtvis är våra egna chefer. Vi kan spotta sedlar på löpande band och ha Visa-kort som aldrig saknar täckning.
Därmed har vi också möjlighet att bli stammisar på den lyxrestaurang i Stockholm där de bästa kunderna belönas med varsin namnplakett i äkta silver som sedan skruvas upp vid favoritbordet för alla andra att beskåda.
En stekt sparv till konsulten och sen duschar vi i champagne.