Den lyckliga horan är en sorglig myt
Han föddes på en toalett på ett McDonalds, i en förort till Rom.
Sen slängdes han i en skitig toalettstol för att dö.
Två kunder upptäckte det övergivna spädbarnet som var helt täckt av vatten, förutom huvudet och en arm.
Restaurangpersonalen drog upp den lille pojken, tvättade honom och torkade honom med en hårtork.
Spädbarnet fördes till sjukhus och fick namnet Emanuele.
Nu strömmar adoptionsansökningarna in.
Alla som hållit ett spädbarn, en nyfödd, i sin famn, vet att den upplevelsen inte liknar någon annan.
Den där märkliga känslan som ligger i vetskapen om att här är en helt ny människa.
Doften, den lilla kroppen som inte rätat ut sig än, de små ljuden, de hårt knutna händerna, den sökande blicken som inte får fäste. Den totala hjälplösheten och beroendet.
Därför har rubrikerna varit lika stora som känslovågorna höga i Italien, kring fallet med ”McDonalds-babyn”.
Pojken hittades den 28 december och med hjälp av övervaknings- kameror har polisen kunnat spåra mamman.
En rumänsk prostituerad som gick in på toaletten där hon födde barnet helt ensam, lade pojken i toa- stolen och sen 20 minuter senare gick ut därifrån, i röda höga stövlar och med en vit liten väska på armen.
Hon är nu misstänkt för att ha försökt döda sitt barn och fördömanden och hat hörs i alla kanaler.
Visst är hennes handlande bland det mest föraktliga man kan tänka sig. Inga omständigheter kan för- svara det. Däremot möjligen förklara det.
Enligt obekräftade uppgifter fick den prostituerade kvinnan av oklar anledning inte hjälp till abort. Kanske vågade hon helt enkelt inte söka vård hos det officiella samhället, kanske hotades hon av sin hallick, det är ännu oklart.
Men vad vi vet är att kvinnor i alla tider, när omständigheterna varit desperata, på olika sätt försökt göra sig av med sina barn. Det händer även här, om än sällan numera. I det gamla Sverige, där ogifta mödrar var en skam och abort förbjudet, var ord som ”änglamakerska” och ”myling”, gengångare av spädbarn som dödats av sina mödrar, vardagsbruk.
Den prostituerade kvinnan i Rom var ensam, hjälplös, utnyttjad på alla plan, och kunde och ville inte ta hand om ett barn som blivit till med någon av alla hundratals män som brukade köpa henne på gatan.
Berättelsen om pojken i toalettstolen är bara ännu ett exempel på den sorgliga myten om den lyckliga horan.
Och den påminner oss än en gång om att kampen för kvinnors rätt till sina egna kroppar, på alla plan, måste fortsätta.
Fulla fågelbord
De säger något om vilken märklig skapelse människan är. Vi kan bråka, snacka skit och konspirera till förbannelse. Och sedan gå ut och ömsint och troget mata fåglarna varje vintermorgon.
När dreven går allt snabbare …
… då kan man läsa en dikt, som Boyes odödliga ”Torkel Tyre”. Speglar smärtsamt väl även dagens flockmentalitet och självrättfärdiganden.
I morgon skriver Johan Hakelius