Nämndemannadomen om klimataktivisten ändrades diskret
Under största möjliga tystnad har förra veckans uppmärksammade nämndemannadom ändrats.
Först friades klimataktivisten, men efter att domen har redigerats fälls han, men slipper straff.
Nej, det här är inte den skandal det möjligen låter som. Stockholms tingsrätt har inte drabbats av skrämselhicka av den kraftiga kritik som domen har vållat och i efterhand suddat och ändrat.
Sådant kan exempelvis Svenska Dagbladets ledarsida ägna sig åt, men för en domstol vore det oacceptabelt.
Förklaringen är ett nytt digitalt system som tingsrätterna använder för att utforma sina domar med, ett system som lider av alla möjliga mer eller mindre allvarliga brister och som JO nu utreder.
Om detta tänker jag skriva, men låt mig för sammanhangets och begriplighetens skull först rekapitulera den senaste nämndemannaidiotin.
En klimataktivist åtalades för ohörsamhet mot ordningsmakten efter att ha deltagit i en aktion i fjol under vilken trafiken i korsningen Kungsgatan/Sveavägen i centrala Stockholm stoppades.
Chefsrådmannen, den ende juristutbildade domaren i målet, och en nämndeman ville fälla och utdela dagsböter.
Med ett politiskt resonemang som jag i och för sig sympatiserar med, men som mer hör hemma i en debattartikel än i en dom, kom övriga två nämndemän dock fram till att ett nödläge råder i världen och att aktivisten därför ska slippa straff, trots att han var skyldig.
Att dessa två hobbydomare har utsetts av Vänsterpartiet respektive Socialdemokraterna är ett av många exempel på det problematiska i den politiska inblandningen i den dömande verksamheten, men den diskussionen tar vi en annan gång.
Att mannen fälldes i domskälen, inne i domen, men slapp straff och friades i domslutet, det som som står på förstasidan, är inte obetydligt.
För det första måste domslut och domskäl stämma överens. Annars föreligger sannolikt rättegångsfel. Och för det andra betyder friandet att det inte blir en notering i belastningsregistret.
Nu är dock straffeftergift någonting mycket ovanligt och fadäsen som i efterhand rättades till beror på att det blev knas i Diba, domstolarnas nya digitala system.
Sedan den nuvarande rättegångsbalken på 1940-talet infördes har domar skrivits på papper och undertecknats av domaren i målet.
Med ny teknik har systemet successivt moderniserats, men först i och med införandet av Diba i fjol blev domen helt digital.
Sedan dess har det svurits högt i juristvärlden. Inte minst domars utseende har mött kritik.
”Det är en direkt läsarfientlig mall”, twittrade exempelvis den vanligtvis lågmälde juridikprofessorn Mårten Schultz.
Tingsrätternas slutprodukter har varit svårbegripliga och Jönköpings tingsrätt bad i en dom om grova våldsbrott till och med om ursäkt:
Det nya systemet innehåller ”ett stort antal fel och brister som på ett påtagligt negativt sätt påverkar domstolen och dess möjligheter att återge yrkanden och utforma domslut på ett tillfredsställande sätt”.
Och i Sundsvall sköts en dom om ett mord under tortyrliknande former upp tre gånger på grund av att tekniken var så hopplös.
Den kanske största bristen är den röra som uppstår då det är flera åtalade och ett antal brott som avhandlas. Tålamod är i de fallen en nödvändig förutsättning för att begripa vad domstolen ens har kommit fram till.
Efter ett antal larm om legala brister beslöt Justitieombudsmannen i somras att granska ”hur systemet tillgodoser domstolarnas självständighet enligt regeringsformen och intresset av rättssäkerhet”.
Det är med andra ord inte småpotatis detta handlar om.
Och listan över klagomål från de tingsrätter som har svarat JO är lång. Beslut om skadestånd går inte att lägga in korrekt, en grov kvinnofridskränkning rördes ihop med en grov misshandel i ett separat åtal, i Södertörn blev domskälen offentliga innan domen på grund av teknikstrul...
I väntan på vad granskningen utmynnar i har Domstolsverket agerat. Diba vidareutvecklas, bland annat ska utseendet på domarnas förändras och typsnitt bytas ut.
Gott så. En fråga som infinner sig är emellertid varför landets 48 tingsrätter prackades på nymodigheten samtidigt.
Det hade onekligen varit intelligentare att testköra systemet på en domstol och undan för undan arbeta bort barnsjukdomarna innan det lanserades över hela landet.
Rättssäkerheten är nämligen ingen liten sak.