Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Ett litet virus har fått alla att bli helt jämlika

Ser Gud det som händer?

Alldeles oväntat dyker frågan upp inom mig.

Jag som inte ens är med i Svenska kyrkan.

När det kändes som värst knäppte jag utan att tänka mig för händerna innan jag skulle somna.

Jag upplevde mig vara vid vägs ände, som om ingenting annat skulle hjälpa. Än att be en bön. ”Fader vår, som är i himmelen…” Men jag kunde för mitt liv inte komma ihåg fortsättningen.

Nästa kväll, samma sak igen. ”Gud som haver barnen kär, se till mig…” Nej, den var inte bra. Är inte liten längre.

Någonting fungerade ändå, för jag såg Gud. Nästa dag svävade han över den övergivna parken utanför mitt fönster.

Dagen efter hände samma sak. På samma plats. Marshimlen liksom ljusnade och det var någon där.

Ni som är unga kan nog knappt fatta det, men vi som är födda på 50-talet och tidigare, bad ”Fader vår” varje morgon i skolan, stående med knäppta händer och sänkt blick. Sen sjöng vi en psalm.

Det var kristendomsundervisning varje vecka. Jag hade fått ”Bibel för barn” av farmor, med fantastiska målningar av Gustave Doré. Jag tyckte om bilderna och berättelserna, de fastnade.

Men jag kunde inte andas av moralismen och självgodheten hos de som kallade sig kristna. Så länge de hade makt, försökte de tvinga oss andra in i samma fålla.

Så på min 18-årsdag gick jag till pastorsexpeditionen och begärde utträde ur Svenska kyrkan. Kyrkoherden sa något föraktfullt om att man inte kunde vänta sig något bättre av ”såna där”. Jag tror han menade kommunister.

Eller också var det för att mamma var katolik.

Så varför skulle jag plötsligt se Gud sväva ovanför Stora Blecktornsparken? Det var verkligen överraskande.

Men det hände något verkligt omvälvande när han gjorde det. När han var på plats blev vi människor plötsligt så små. Små och lika varandra. Som myror i en stack.

Och är inte det vad som har hänt de senaste veckorna? Vi är i precis samma situation världen över. Ingen klarar sig undan. En furste och en tronföljare är sjuka i covid-19. En prinsessa har dött.

Socialdemokraterna ställer in sitt första maj-firande. Nazistiska NMR ställer in sitt sabotage av samma firande. Finns något tydligare bevis på att vi alla sitter
i samma båt?

Ett litet virus gjorde alla människor över hela jorden jämlika. Och över oss svävar den allsmäktige guden och säger ”Vad var det jag sa?”.

Ja, just det, vad sa han egentligen? Jag kan inte ge några exakta källhänvisningar, för ”Bibel för barn” ligger nedpackad i en bortglömd låda i källaren.

Men handlar inte Bibeln om det som vi nu ser hända? Om stora katastrofer och prövningar, och hur människor hanterar dem, om gräshoppor som äter upp allt och flodvågor som dränker allt, om hur människor flyr och bygger upp något nytt när allt är över.

Om den siste som plötsligt är först, och den förste som blir sist. 

Om undersköterskan som plötsligt är tusen gånger mer värd än företagsledaren. Om den barmhärtige samariten som hjälper andra.

Hur jag än försöker, kan jag inte få syn på Gud igen.

Jag tror han räknar med att jag har fattat nu.