Professorn kastar budorden i ansiktet på oss
”Influensers har fått för sig att frukt är jeeetttenyttigt”, läser jag.
Jag kisar mot skärmen. Jeeettte, har hon skrivit, Agnes Wold. För långt vokalljud, som att tungan var för stor för munnen. Jag provar läsa ut det. Nej, det professorn skriver går inte att läsa med något annat än det vi, på lågstadieskolgårdar på det omedvetna 90-talet, kallade för ”cp-rösten”.
Agnes Wold orkar inte ens argumentera längre. De dumma, dumma tjejerna. Frukt, va, det består ju nästan bara av vatten och socker! fyller hennes fans i. Sånt fattar de inte, de där andra kvinnorna, de som inte är vetenskapsmän såsom Agnes är. De som tror att man blir frisk av ingefära och får cancer av plast, ha ha ha. Tjejer va, vilka jävla spån.
Professorns ansikte har varit på Sveriges Radios förstasida i åratal, jag rycker till varje gång jag scrollar förbi. Hennes mungipor är vända uppåt men ögonen ser på oss, folket, med det djupa föraktet. Vi, idioterna, som försöker äta nyttigt och tror att det är bra att tvätta händerna efter att vi varit på toaletten.
Wold är själv en influencer, hon citeras för mig ständigt. Städning är bara för de nojiga, återberättar de malliga anhängarna. Träning, amning och anknytning är lika överflödigt som basal hygien och alla som någonsin hållit i en grön juice är inte bara pantade och lurade utan farligt faktaresistenta. I hennes radioprogram ställs frågorna av en vimsig, undergiven kille och svaren är alltid dräpande. Hon skriver inte bara budorden, hon kastar dem i ansiktet på oss. SR-killen fnissar när han blir uppläxad. Tihi, vad vet lilla han.
Att ”lyssna på forskningen” är vad man ska göra, erfarenhet måste misstros och jag hör de väluppfostrade vuxna ursäkta sig när de berättar något “anekdotiskt”. Inte bara politiker och medier slåss om att drämma rapporter i huvudet på varandra, vi skäms när våra roliga historier inte är peer reviewade.
Men är forskningen så entydig, likriktad? Agnes Wold pepprar dem som har mage att sticka opp med eviga länkar till studier, hon tröttnar aldrig på att förnedra förvirrade lekmän på internet. Hade hon inte avfärdat rönen om både stillasittande och skärmtid hade hennes sociala medier-närvaro kunnat vara oroande. Men det hon nu främst bevisar är att sanningen är mer komplex än hon, och Sveriges Radio, påstår.
För professor Wold har trots sin utbildning så ofta fel att motsatsen förvånar. WHO rekommenderar trots allt amning i två år och Livsmedelsverket, som sammanställer kostråd utifrån samlad vetenskap, säger att människor behöver minst ett halvkilo frukt och grönt om dagen. Svenska kommuner har inte utan anledning informationskampanjer om att barn inte bör leka med grejer i PVC-plast, eftersom den visat sig vara hormonstörande och skadlig för fortplantningen. Wolds eget område är immunologi, och i mars 2020 konstaterade hon i sociala medier att Tegnell ”räddat oss” från den nya epidemin. Ödmjukhet är viktigt för förmågan att ta till sig information, har någon annan forskare sagt.
Men det finns också något som forskarna, oavsett sida, missar allihop. Något som vi dumma tjejer av alla kön är rätt bra på, en sorts fjärilseffekter som inte går att fånga i deras kontrollerade miljöer. För jag vet att min probiotiska kost inte magiskt kommer bota cancer, men att grön juice uppmuntrar mig att hålla rutinerna och stå emot de värsta frestelserna. Att äta ingefära och äpplen kommer inte i sig stoppa antibiotikaresistensen, men attitydförändringarna kanske däremot gör det på sikt. Jag tror inte att mina barns IQ kommer stiga mätbart av våra rustika träleksaker och jag förstår att vårsol säkert kan beskrivas som placebo, ändå gör fina ägodelar och en promenad mig lite mindre sur och vidrig. Wold kanske skulle prova.