Att inte supa, älska och ha familj är misstänkt …
Det finns ett par ställningstaganden som kan skaka om vilken vänskapskrets som helst.
Att inte dricka alkohol till exempel.
Du måste alltid ha en förklaring redo.
Vem du är och hur du ser ut spelar en central roll här.
Är det av religiösa skäl? Är du gravid?
Är du alkis? Vad fan är det med dig?!
Många orkar inte ens förklara.
Kanske finns det ingen mer avancerad förklaring än att du bara inte känner för att dricka.
Så man tar emot glaset och gör sig av med det lite diskret när ingen tittar.
Att inte ha ett kärleksliv är ett annat.
Och nu pratar jag inte om att vilja träffa någon men inte lyckas, det är både normalt och väldigt vanligt.
Men att helt enkelt välja ensamheten, det är provocerande.
Här spelar vem du är och hur du ser ut en ännu viktigare roll.
Du kommer att få höra både falska och sanna omdömen om dig själv med jämna mellanrum.
Men du som är så fantastisk, varför är du singel?
Jaha, du har valt det? Men varför?! Du blir omedelbart en vit duk för andra att projicera sina fördomar, förlorade drömmar och all möjlig annan skit. Många, om inte alla samtalsämnen när man träffar polarna är hur det går med ”kärleken”.
Avverkar du sexpartners på löpande band blir din omgivning orolig för dig.
Det är sedan gammalt. Ligger du däremot inte med någon alls, och är helt tillfreds med det, är du årets freak.
Gör dig redo för tvångströjan.
Rensa ut kalendern och bered dig på intervention time, falskt medlidande och en satans massa tjat.
Och värst i hetsen kring andras kärleksliv är såklart paren.
Den aningslösa heteronormativa tvåsamheten har inbillat sig för länge nu att alla avundas dem.
Newsflash: vi går inte på det. Vi ser sprickorna i fasaden.
De lyckliga instagrambilderna från semestern och fredagsmyset.
Herregud så fake. Alla vet att ni bråkar, tjafsar och har det skittråkigt mestadels.
Var inte så rädda för att ta det lite lugnt.
Och glöm inte att leva och låta leva.