Högtidstalen har blivit egofixerade spexerier
”Det här är så pinsamt”Filmen där Anna Kinberg Batra, Annie Lööf och Jan Björklund hälsade Ebba Busch Thor välkommen till alliansgänget blev grundligt hånad.
Men ska man se något positivt med trions obekväma uppvisning är det ändå att de tre partiledarna är som folk är mest, alltså varken jättefyndiga eller jätteavspända. Även om de gärna vill tro det.
Vi står inför studentmottagningarnas och bröllopens högsäsong och med detta följer också talen. Det är nästan så man saknar tiden när den som kände sig utvald ursäktade sig med att hen inte var någon talare, önskade brudparet lycka till, skålade och satte sig igen.
I dag har talen inte bara blivit alldeles för långa, de har blivit ett event. Gärna tal med hemsnickrad powerpoint, omsorgsfull rekvisita eller en jättelång specialskriven sång.
Publikens ansikten allt mer spända medan kalvfilén kallnar, måtte jobbgänget klara sista versen också.
Det är självklart fint att familj och vänner vill visa sin kärlek och uppskattning, men inte sällan är det den egna personen som står i centrum snarare än den som ska hyllas.
En helt egen kategori på bröllop är tärnornas tal, som ofta lider svårt av jag-fokus och internjargong. De tårdränkta och spretiga kärleksförklaringarna från brudens tre bästa kompisar som mynnar ut i ”Jag ska inte avslöja vad vi gjorde men jag säger bara minns du Kos 2003?!” Eh, nej. Och min glass har smält.
Killgängets tal är annorlunda, de liknar mer en plump roast och påminner oss om varför Louis CK är ett humorgeni och vi andra inte är det. Även om vi gärna vill tro det.
För ett antal år sen var jag på ett bröllop mellan en amerikan och en svensk och i inbjudningarna utgick klara instruktioner. Den som ville hålla tal ombads avstå från referenser till tidigare pojk- och flickvänner, droger, alkohol, religion och politik.
Den här ampra uppmaningen gav korta, kärnfulla och kärleksfulla tal och man hade dessutom ork att festa eftersom middagssittningen blev lagom lång.
Så, två kontrollfrågor för den som sliter med tal inför pingst. Är rätt person i fokus och är talet intressant för någon annan än mig själv?
Om man inte kan svara ja på båda räcker det att man minns att ett tal ska vara kort och bra hellre än långt och dåligt.