Wikileaks avslöjanden öppnar dörrar – till maktens stängda rum
Världens ledare står på kö för att fördöma Wikileaks och dess grundare Julian Assange. Man säger att han förstör det internationella samtalet och statsmännens förtroende för varandra.
Regeringar har alltid föredragit att sköta sina affärer bakom stängda dörrar, och diplomati har alltid skett bakom dubbla stängda dörrar.
Någon av alla dessa upprörda politiker och kommentatorer borde ge ett exempel på hur öppenhet och information har hotat världen. När startades ett krig på grund av för mycket information? När uppstod en kris mellan två länder därför att de spelat med öppna kort?
Kanske finns sådana fall men jag kan inte komma på något. Däremot finns mängder av exempel på hur statsmän i slutna rum, hur politiker och säkerhetstjänster som fått operera ostört och hur hemlig diplomati störtat länder och världsdelar i olycka. De amerikanska provokationerna som ledde till upptrappningen av Vietnamkriget, till exempel. Eller det dolda spelet som ledde fram till invasionen av Irak.
Naturligtvis finns en del i Wikileaks senaste material som är generande för enskilda politiker och diplomater. Men det är bara krusningar på ytan och glömt i morgon. I längden styr staters verkliga intressen deras handlanden.
Det viktiga är att vi för första gången kan få en gnutta insyn i hur de stora och mäktiga agerar och resonerar när de tror sig vara ostörda, utan att det först måste inträffa en blodig omstörtning där rusiga revolutionärer kastar ut hemliga papper till folkmassan på gatan.
Reaktionerna på Wikileaks avslöjanden visar hur debatten förs på maktens villkor. Raseriet mot Julian Assange och hans verksamhet har inga gränser. Få tycks reagera på att en man som för två år sedan ville bli presidentkandidat i USA – Mike Huckabee – ropar på dödsstraff. Få tycks reagera på att en av USA:s mest inflytelserika politiker – Sarah Palin – kräver att Assange ska jagas som ett villebråd. Få tycks reagera på att bloggare kräver att Assange ska avrättas med nackskott.
Man försöker stänga Wikileaks men låter dem som ropar på blod fortsätta ostörda.
Vi lever i samhällen där regeringar och säkerhetspoliser säger att de måste skärpa övervakningen av oss, medborgarna. Det kan finnas farliga element bland oss, medborgarna. Därför kontrollerar de vad vi gör på nätet, de tar våra fingeravtryck och sparar vår telefontrafik.
De vet allt om oss.
När vi plötsligt får insyn i vad de som kan starta krig gör, hur de som säljer vapen och skriver internationella avtal resonerar – då ropar de:
Så får det inte gå till!
Wikileaks ger oss möjlighet att övervaka övervakarna. Mina damer och herrar, välkomna till en ny värld.