Blöjbyte är ett mustigt doftande dagspa
Chris O’Neill byter gärna blöjor. Cristiano Ronaldo, Chris Martin, The Rock och Mark Zuckerberg likaså.
Det pratar papporna oblygt om när tillfälle ges eller tas, vilket föranleder mitt ärende. För ni vet väl att blöjbyten har minimalt att göra med ett jämställt föräldraskap?
Att pyssla om barnet på toaletten är motsatsen till samlivets bekymmer, det är en flykt från komplikationerna, ett mustigt doftande dagspa. Som man längtar in i den kokongen ibland, till värmen och det handfasta uppdraget. Flärpar ska öppnas, hud baddas, en rumpa ompaketeras i cellulosa och polypropen. Det finns en början och ett slut och efteråt tillåts du vara nöjd, inte riktigt som om du dammsugit övervåningen, men i nivå med att ha rengjort fläkten.
Ja. Givande är det.
Det trassliga är resten.
Med föräldraskapet kommer en påtvingad specialisering. Man är så knäckande trött och i oredan av vaknätter och hormonduschar orkar man inte stångas mot det naturliga flödet. Du gillar vagnpromenader mest så gå. Du trivs i tvättstugan så tvätta. Är ungen så omogen att den rangordnar folk, att den vill nattas av pappan och bara äta mammans puréer, så låt gå. Gör vad du kan så ordnar jag mitt. Vi springer Lidingöloppet i plommonkladdiga morgonrockar, framåt ska vi, det sista vi behöver är en dialog om saken.
Det håller alltid.
Förutom när det inte håller.
I svackorna märks att man i tystnad har upprättat en balansräkning. Det är då månader av investeringar i olika valutor ska listas. Och det är då insikten slår en att det mesta i uppfostran saknar början och slut och således är osynligt i den sortens tabeller. Hur värderar vi all vånda, all oro, allt som för säkerhets skull packats med i vagnsväskan men inte använts just den här gången? Vad får jag i gengäld för alla tröstningar? Du drog till möbelvaruhuset, jag läste på om kort tungband, synade vår dotters munhåla ur alla vinklar, kom fram till att hon nog inte har det, kan vi kalla det lika?
Världen behöver inte mer jämmer från barnkammaren och jag hade skonat er om det inte vore för att mönstret går igen hos i princip alla mina bekanta. Medan kändismän pratar om blöjor.
Ska ni skryta så börja med de ohimmelska stunderna, de syrefattiga hemmakvällarna, tystnaderna som bibehålls för att båda vet att en kastad sten innebär en annan sorts sten i retur. Säg hur ni orkar stå kvar, orkar ta ansvar och planera, orkar fostra och krama, trots att ni är rasande på sex punkter och skamsna på sju. Trots att en hemsk sida hos er längtar efter en slags rättegång där ni fick lista era bidrag till familjelyckan och tilldömas segern.
Håll inte tillbaka, lägg ut texten om hur tålmodiga och varma ni är.
Att ni också byter blöjor mellan varven?
Den lyxen unnar jag er.