Mitt barn blir bara äldre – det kommer inte att gynna mig
Publicerad 2021-08-24
Det enda som är konstant är förändring.
Ta bara Afghanistan till exempel där situationen för det hundrade året i rad förändrats till det värre.
Konstant mycket sämre läge i Afghanistan.
Det är snart den enda fast punkten i tillvaron.
Jo, och så det faktum att ens barn konstant blir äldre och äldre.
Vilket även det är till det värre.
Slut på forcerad övergång från aktualitet till egentligt och slitet krönikeämne.
Fram tills att mitt barn blev fyra så blev hon bara bättre och bättre.
Hon lärde sig gå, vilket ju är utmärkt om man ska någonstans, hon utvecklade förmågan att tala, även det superpraktiskt om man vill ha svar på vad klockan är och hon lärde sig klockan, vilket är synnerlig behändigt om man ville ha ett korrekt svar på den frågan.
Men sen fyllde hon alltså fyra år och då fick jag direkt en stark känsla av att från och med nu kommer det bara bli som med Afghanistan.
Jag såg på henne och hur hon utvecklades och insåg att detta kommer på inget sätt gynna mig.
Vad som än händer från och med nu så kommer det bli dyrt, smärtsamt och jobbigt.
Och jag hade rätt.
Det började med hennes sociala interaktioner eller brist på dem och i båda fallen har det lett till tårar. Säkert till skratt och glädje också men dom har ju jag inte haft någon större del i.
Skolarbetet blir ju även det bara värre och värre. Hon ska nu börja i fyran och där har jag passerat min gräns för att kunna hjälpa till med matten.
Fritidsaktiviteterna har blivit fler och fler med ett allt mer komplicerat schema.
Dessutom är hennes fritidsaktivitet ”att i grupp gå i skog” så dyr att jag i detta nu fortfarande är helt häpen över hur dyrt det är.
Det låter ju så billigt.
I mina öron hör jag gratis men men.
Senast blev jag i princip beordrad av en av de ansvariga för aktiviteten att köpa speciella ”gå i skogen-byxor” åt henne.
Men det har jag ju redan gjort, sa jag.
Varpå jag fick besked om att de var av fel sort.
Tydligen hade jag köpt ”gå i skogen-byxor” som är till för att man ska strosa runt i mangroveträsk med och inte barrskog.
Dessutom ska hon ha tre olika sorters strumpor på sig fick jag också veta.
Ylle, bomull och så ett par i silikon.
Är det verkligen nödvändigt för att gå fram och tillbaka från bussen till campingplatsen? sa jag och stirrade den ansvariga i ögonen.
Det är det, sa den ansvarige.
Men det är ju inte mycket mer än 200 meter, sa jag.
Den ansvarige rörde inte en min och blicken flackade inte ens för en millisekund.
Så det är nu inhandlat.
Var var jag?
Jo, min dotters utveckling.
Hon har precis begått sitt första ekonomiska brott. Hon signade upp sig, läs mig, till en prenumeration på Robloxattiraljer.
Erkände efter ett tag att det dragits flera hundra kronor från mitt konto varje månad.
Nu hade det inte gjort det då hennes mor hade lagt in någons sorts smart spärr som förhindrar sånt men hon trodde att det hade gjort det.
Det slutade med att jag tvingades berömma henne för att hon tillslut varit ärlig och erkänt.
Fick inte ens tillfredsställelsen att tvinga henne betala tillbaka vad hon försnillat eftersom hennes kupp ju hade misslyckats.
Nu skulle jag aldrig kunna säga att jag skäms för mitt barn men hade jag kunnat det hade jag sagt att det finns inget skämmigare än att ha ett barn som är en misslyckad ekonomisk brottsling.
Ekonomisk brottslighet ju är den absolut lättaste formen av brottslighet.
Om hon inte klarar av att begå ekonomisk brottslighet hur i helvete ska hon då klara sig i livet?
Det värsta av allt är att nu när jag ringer henne så svarar hon nästan alltid att hon ”inte har tid att prata just nu” varpå hon lägger på i örat på mig.
Vilket djävla sätt att gå och skaffa sig ett eget liv.
Och vad det är hon är så upptagen med kan jag inte heller förstå,
Inte är det med att begå lyckad ekonomisk brottslighet i alla fall.