Advokat plagierade inlaga och saltade räkning
En advokatnota på nästan en kvarts miljon prutades till en tredjedel.
Men även 78 000 är bra betalt för ett arbete som till stora delar är identiskt med en inlaga som andra jurister skrivit.
Jag skrev i förra veckan en kolumn om en advokat som slängde in en optimistisk räkning till Högsta domstolen för ett överklagande som handlade om mordplaner och encrochatbevisning.
Medan de andra försvararna i målet nöjde sig med några futtiga tusenlappar, ville juristen ha drygt 224 000 kronor.
Under inga som helst omständigheter, kontrade Högsta domstolen. Summan skars ner med två tredjedelar och räkningen anmäldes till Advokatsamfundet för vidare utredning.
Det här är en soppa som dock innehåller fler spicy kryddor än så.
Advokaten skrev en över 30 sidor lång inlaga till Högsta domstolen i vilken han utvecklade varför hans klient borde frias.
Det är en juridiskt komplex argumentation som innehåller allt från en beskrivning av hur fransk polis lyckades med sin buggning av encrochat-telefonerna till olika prejudikat i Högsta domstolen och Europadomstolen.
Ett imponerande arbete som ställer intressanta och principiellt viktiga frågor om vilka bevis som en svensk domstol ska godkänna.
Men det finns ett problem med inlagan. Den är i allt väsentligt identisk med en skrivelse som fyra andra advokater arbetade med i månader i början på året.
Advokaterna hade klienter i olika encrochat-mål runt om i landet. Deras förhoppning var att någon hovrätt skulle nappa på resonemanget om att bevis av detta slag inte ska tillåtas.
Att det tog så lång tid att sätta ihop inlagan berodde i allt väsentligt på att det var svårt att få fram information om hur fransk polis gick till väga för att knäcka de telefoner som så många brottslingar använde.
Två av advokaterna representerade misstänkta i Vårbynätverket, ännu en av alla dessa härvor där encrochat har spelat en avgörande roll.
Den som sätter sig och jämför deras inlaga till Södertörns tingsrätt i mars i år med överklagandet till Högsta domstolen ett halvår senare, kommer att ha en underhållande stund.
Argumentation, disposition, rubriker, formuleringar, hänvisningar till prejudikat, allt möjligt är identiskt eller mycket likt.
Så här skriver advokaterna för Vårbynätverket i början i sin inlaga om bevisningen:
"... har inhämtas genom en åtgärd som är att likställa med hemlig dataavläsning enligt svensk lag.
Den hemliga dataavläsningen har inte riktats mot företagets encrochats server utan mot de enskilda användarna av så kallade encrotelefoner."
Exakt samma formuleringar återfinns i skrivelsen till HD.
Båda inlagorna går vidare med en hänvisning till en viss utredning från Justitiedepartementet och åberopande av det så kallade Lotus-fallet, ett (i vissa kretsar) berömt rättsligt avgörande om en kollision mellan två fartyg på internationellt vatten.
Det fortsätter på samma sätt. Sida upp och sida ner. "Det franska beslutet" är en rubrik som återfinns i båda dokumenten.
Det är Lagen om europeisk utredningsorder hit och prejudikat i Högsta domstolen från 2007 dit.
Det enda jag inte hittar i den andra inlagan är en skiss där Vårbynätverkets advokater med hus och pilar illustrerar turerna mellan Frankrike och Sverige.
En student på Juristprogrammet som hade upptäckts med någonting liknande hade sannolikt inte bara blivit underkänd på tentan utan även utslängd från utbildningen.
– Jag har lånat från olika inlagor, men inte kopierat någonting, säger advokaten kort när jag når honom i pausen under en förhandling.
Så kanske det förhåller sig, även om det är svårt att tro. Hursomhelst borde Advokatsamfundet titta närmare på alla egendomligheter i ärendet.
En försvarare driver ett mål i tingsrätt och hovrätt. Sedan hoppar han av diffusa skäl av. Som av en händelse tar brodern, även han advokat, över.
Den nye juristen får ur sig en inlaga som framstår som ett plagiat och totar ihop en orimligt hög räkning.
Det stinker.