Befriande att någon värnar rättssäkerheten
Politiker i behov av att visa handlingskraft och opinionsbildare som har blivit opinionsföljare har för närvarande en gemensam kärlek.
Jag talar om den stundande kriminaliseringen av terroristresor, som tros få stopp på unga män och kvinnor som beger sig till Irak eller Syrien för att delta i det heliga kriget, bli martyrer och i paradiset belönas rikligt av Allah.
I vår tids upphetsade stämning blir varje ifrågasättande av de kommande paragraferna synonymt med att applådera terrorgruppen Islamiska statens vedervärdiga mördande, vilket möjligen är förklaringen till att justitiekansler Anna Skarheds sågning av utredningen "Straffrättsliga åtgärder mot terrorismresor" i förra veckan mottogs med största möjliga tystnad av tidningar, radio och tv.
Det är dock ett remissyttrande som förtjänar uppmärksamhet. JK, statens främsta juridiska företrädare, pekar nämligen på stora problem.
Att till exempel förbjuda möjligheten att åka och utbilda sig till terrorist låter vettigt. Men, påpekar Skarhed, att få någon fälld kommer att bli mycket svårt.
Dels måste läraren identifieras för att kunna bevisa brott, vilket inte blir lätt. Dels kan det bli komplicerat att skilja terroristutbildning från liknande aktiviteter som enligt humanitär internationell rätt är legitima.
Att lagar i praktiken blir verkningslösa är inte bra, men sådant händer. Värre är det med straffbestämmelsen om terroristresor.
Denna lag är en konsekvens av en resolution i FN och bindande för Sverige. Men det internationella samfundet anser att den grundläggande rätten att få återvända till landet där en människa har sin hemvist är viktigare än att sätta dit kringflackande jihadister och har därför en begränsning i sitt krav.
Något som Rosenbad struntar i. Även återvändare ska kunna straffas. Konsekvenserna för dem som längtar hem kan bli dystra.
Skarhed påpekar, inte utan syrlighet, att det inte har presenterats övertygande skäl för att rycka på axlarna åt FN:s värnande av mänskliga rättigheter.
Det är nu inte bara JK som har sågat förslaget. Även Advokatsamfundet och, pikant nog, i någon mån Åklagarmyndigheten har haft invändningar.
I en tid när politiker och opinionsföljare larmar och gör sig till är det befriande att i varje fall juristerna försöker upprätthålla något så gammalmodigt som rättssäkerhet.