Rachid, 72, ska utvisas – efter 55 år i Sverige
Efter 55 år i Sverige ska Rachid utvisas.
Det måste vara nytt europeiskt rekord.
1961 blev Hassan II kung i Marocko, ett land han kom att styra diktatoriskt i 38 år.
17-årige Rachid, vi kan kalla honom så, en yngling med vänstersympatier och som inte drog sig för att dela ut flygblad som misshagade regimen, fick det allt hetare om öronen och flydde till Sverige.
När vi nu många år senare träffas på ett café i Stockholm är det en 72-årig man som berättar att han kom hit eftersom en nära släkting bodde här.
Rachid hamnade i Uppsala och började plugga nationalekonomi. "En gång fikade jag med Tage Erlander". Han gifte sig fyra gånger, fick fyra barn och har även barnbarn.
Nu är detta dock inte en solskenshistoria om en framgångsrik invandrare. I bagaget finns dels en radda ströjobb, dels kriminalitet. Åtta domar. Allt från skyddstillsyn och dagsböter till fem års fängelse för bland annat misshandel, våldtäkt och narkotikabrott.
Att Migrationsverket har beslutat att Rachid ska slängas ut ur landet beror emellertid inte på brottsregistret. Skälet är att han efter alla dessa år anses sakna tillräcklig ”anpassning till Sverige”.
Cirkusen började då han 2008 släpptes ur fängelse efter att ha avtjänat sitt senaste straff.
– Plötsligt hade jag inget bankkonto. Var inte folkbokförd någonstans. Det var som att jag var död.
Rachid vände sig till Migrationsverket för att få nytt uppehållstillstånd. Det slutade med att han blev utvisad. Efter domstolsprövning vann beslutet laga kraft den 20 januari 2011. Men mannen blev kvar i Sverige och utvisningen preskriberades 2015.
Nu saknade inte staten möjlighet att göra sig av med honom. Han levde öppet i Stockholm och inte minst den 11 november 2013 uppstod ett gyllene läge.
Den dagen greps han som misstänkt för stöld. Polisen upptäckte utvisningsbeslutet och kontaktade Migrationsverket.
Bry er inte om det där, svarade myndigheten. Någon tjänsteman hade inbillat sig att polisen inte skulle verkställa beslutet. Så i stället för att sättas i förvar släpptes han. Och en tid senare slängdes misstankarna om stöld i papperskorgen.
I år ansökte Rachid än en gång om uppehållstillstånd. Utvisning och förbud mot att återvända inom fyra år, kontrade Migrationsverket.
Det är med stigande förvåning jag läser myndighetens resonemang. Det konstaterades till exempel att han hade alla papper i ordning fram till 1990. Men sedan dess har han befunnit sig i Sverige utan lov.
I samband med en dom 1981 beslöt dock regeringen att det av politiska skäl inte gick att utvisa Rachid. Varför blev hans vistelse i Sverige illegal efter 29 år? När slutar ett regeringsbeslut att gälla? På vilka grunder upphäver en myndighet ett avgörande fattat av landets högsta maktapparat?
Det finns inga svar på de frågorna i Migrationsverkets resonemang.
Det anses, för att ta ännu ett exempel på konstigheter, vara till Rachids nackdel att det förra beslutet inte verkställdes, trots att det var verket som schabblade.
– Polisen sa att jag hade rätt att stanna. Jag trodde på det, säger han själv.
Det fortsätter på samma vis. Myndigheten konstaterar att han har dålig kontakt med sina barn, när det i själva verket är så att en av sönerna har försörjt Rachid sedan han blev förtidspensionär.
Någonting säger mig att det finns gamla föräldrar i detta land som skulle uppskatta att ha en sådan kontakt med sina barn.
Rachid har inte haft ett marockanskt pass sedan mitten på 1960-talet. Han tror att han i praktiken numera är statslös. Men det anser inte verket att han har bevisat.
Det finns för övrigt skäl att fundera över beslutande tjänstemans kunskaper i basal matematik. ”Majoriteten, cirka tjugo år, av din vistelse i Sverige har varit illegal”.
Sedan när är 20 en majoritet av 55?
– Det här är en fruktansvärd situation. Jag har ingenting i Marocko. Inga släktingar. Inga vänner. Det är här min familj finns, säger Rachid.
Jo, jag hör hur det låter. Ett snyftreportage om en brottsling. Men innan ni slänger er på mejlen och skriver långa haranger vill jag be att få påpeka att jag inte har några problem med att den som begår grova brott sparkas ut ur landet.
Anständiga länder kommer dock inte många år efter avtjänat straff och hytter med utvisningsnäven.
Och även om det ger tidsandan högt blodtryck så gäller artikel åtta i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna även människor med kriminalitet i bagaget.
Den handlar om rätten till skydd av privat- och familjeliv och innehåller en proportionalitetsprincip: Det ska finnas en rättvis balans mellan å ena sidan samhällets intressen och å andra sidan individens rättigheter.
Advokat Reine Nelson, som företräder Rachid, ska överklaga beslutet till Migrationsdomstol. Han är beredd att föra fallet hela vägen till den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter, Europadomstolen.
Det finns prejudikat i Strasbourg som är intressant i sammanhanget. Juristerna har konstaterat att om vistelsen i det nya landet varit elva år eller längre så spelar det ingen roll om den delvis har varit illegal. Starka band har ändå uppstått. Därför fick en person dömd för grovt brott stanna.
Europadomstolen kan inte upphäva en svensk dom. Men dess avgöranden är bindande för den berörda staten.
Jag har pratat med jurister som är specialiserade på dessa frågor. Ingen har hört talas om utvisning efter 55 år. Med bred marginal tycks det handla om nytt Europarekord.
Det skulle inte förvåna om beslutet någonstans i den juridiska processen upphävs.