Kristersson återuppstod på den åttonde dagen
Där är han ju!
Ulf Kristersson, spårlöst försvunnen sedan valnatten, återuppstod på den åttonde dagen.
Den blivande statsministern dök upp i riksdagen för att göra en traditionsenlig piruett hos talmannen och sedan hålla en presskonferens där ingenting av intresse blev sagt.
Den egendomliga showen, som pressen i hög grad är delaktig i och medskyldig till, inleddes som sig bör tidigt i morse.
Vid åttasnåret dök de första reportrarna och fotograferna upp i en korridor på tredje våningen i riksdagen för att stå utanför en glasdörr och glo.
Vad gjorde vi egentligen där?
Partiledarna kommer in en annan väg till talmannen och med lite tur skymtar de långt borta på andra sidan dörren och några politikerkommentarer ges ändå inte där och då och rörliga och frysta bilder får mediehusen ändå, då TT och SVT har tillåtits vara på plats för att dokumentera handskakningar med Andreas Norlén.
Men ändå var vi på plats, kvällspressen, morgontidningarna, Dagens Industri, TV4, elva reportrar och fotografer.
– En gång kom Annie Lööf den här vägen. Det kan ju hända igen, sa Anette Holmqvist, reporter på GP, förhoppningsfullt.
– När var det? frågade jag.
– Det minns jag inte, svarade hon.
Att tro att det skulle ske igen vittnar om samma anmärkningsvärda optimism som då Erik Hamrén tog över landslaget och debuterade med att på Amsterdam arena försöka spela offensiv fotboll mot Holland, ett av de bästa lagen i världen (Sverige utklassades).
På förhand visste vi hursomhelst att moderatledaren skulle vara först in till Norlén. Det fanns en logik i det. Det var ju Kristersson som skulle få i uppdrag av talmannen att sondera regeringsbildning.
Det var också på tiden. Ingen har sett röken av karln sedan han vid ettiden på valnatten ställde sig på scen på Moderaternas valvaka och talade inför jublande undersåtar.
Efter det drog sig Kristersson undan. Reportrarna fick inte tag på honom någonstans. Fotograferna hade inga bilder att ta.
I sociala medier har den blivande statsministern varit desto flitigare. Han har kommenterat såväl den slutgiltiga mandatfördelningen som Annie Lööfs avgång.
I fredags, efter fem dygns tystnad, tröttnade Aftonbladet och publicerade en efterlysningsbild på högerledaren.
Ett roligt tilltag om någon frågar mig, men är det verkligen fel att en partiledare som inte har något vettigt att säga håller tyst?
Tänk vad mycket mer uthärdlig tillvaron skulle bli om vi slapp lyssna då Nooshi Dadgostar ska förklara sin bensinprispopulism eller när Johan Pehrson försöker lura i nationen att väljarna har röstat fram en liberal regering.
En läsare mejlade en bild på en man som steg in i en taxi i Gamla stan i fredags. Ja, kanske var det Kristersson. Bilden var tagen på avstånd, det gick inte att se.
Men nu, klockan 10.25, fem minuter före utsatt tid, fick vi bevis för att han ännu existerar.
Långt ner i korridoren syntes han på väg in till talmannen. Och reportrarna skyndade upp till presscentret, där Kristersson skulle hålla låda en halvtimme senare.
Där satt Sveriges radios sluge räv Tomas Ramberg och tuggade på en ostmacka. I ett hörn stod Svenska Dagbladets politiske kommentator Henrik Torehammar och var upphetsad över att talman Norlén bytt ut fatet med kakor mot tomater.
Fem i elva, än en gång före utsatt tid, dök så Kristersson upp. Han pratade och pratade och pratade och journalisterna frågade och frågade och frågade.
Ingenting av vikt blev sagt. Smaka bara på hur det lät då någon undrade hur lång tid överläggningarna med övriga partier i regeringsunderlaget kunde tänkas ta:
– Hur långt är ett snöre? Det går inte att säga riktigt.
En kvart senare avslutade Expressen med presskonferensens vettigaste fråga. ”Hur smakade tomaterna?”
– De var goda och hade lite olika grader av syra, svarade Kristersson.
Det var dagens enda konkreta uttalande av den blivande statsministern.