Bröderna som äger sprängda caféet dömda för grova brott
I duggregnet på Surbrunnsgatan arbetar glasmästare efter Stockholms senaste sprängning.
Hur kan en person ens få köpa ett café samtidigt som han sitter häktad, misstänkt för grovt brott?
I porten bredvid den utbombade lokalen har ett vittnesmål från Stockholms överhettade bostadsmarknad tejpats upp.
En mäklarannons som blivit kvar efter söndagens visning, tre rum och kök, 89 kvadrat, utropspris åtta miljoner.
Adressen är egentligen inte märkvärdig, men stockholmsk av det gamla slaget, sömniga kvarter i hjärtat av Vasastan.
– Och här står du och rapporterar, säger en kvinna som tycks ha noterat att jag står och tittar upp mot de trasiga fönstren fem våningar upp i fastigheten mitt emot.
Hon heter Anna König Jerlmyr och är moderat finansborgarråd i Stockholm. Hon berättar att hon är på plats för att prata med oroliga grannar, se till att krisstödet fungerar och bilda sig en uppfattning om vad det är som har hänt.
– Jag besökte även Kista och Husby då sprängladdningarna detonerade där. Det var lika viktigt, lägger hon till.
Kanske är hon rädd för att det ska framstå som att hon bara bryr sig om explosioner i den välbärgade innerstaden.
Kanske vill hon passa på att sälja in sitt engagemang till den enda journalisten som råkar vara på plats. Kanske är det så enkelt som att hon menar det hon säger.
Det finns alltid anledning vara misstänksam då ledande politiker besöker en brottsplats. Men jag upplever engagemanget som äkta. När allt kommer omkring vinns inga val en duggregnande förmiddag i mars i en av huvudstadens mindre glamourösa gatukorsningar.
Mer märkligt än att ett borgarråd ger sig ut i verkligheten är turerna kring ägarbytet av caféet.
Grundaren sålde det till två bröder i november 2019. En av bröderna satt då häktad för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott. Några veckor senare dömdes han till 3,5 års fängelse.
Den andre brodern dömdes i april samma år för narkotikabrott. Den kriminella verksamheten tycks ha fortgått, då han för ett par veckor sedan åtalades för grovt penningtvättbrott.
Aftonbladet har tidigare skrivit om dem. Brodern i frihet fick instruktioner i brev från brodern i häktet. ”Lägg inget i porten”, löd budskapet. Men just vid porten hittades 400 gram kokain och två pistoler.
Nu är inte jag polis, men att attentatet har någonting med duons ljusskygga affärsverksamheter att göra förefaller inte vara en orimlig hypotes.
Men vad vet jag. Det pratas så mycket. Det spekuleras så mycket. Sprängningarna i Sverige har de senaste åren nått en nivå som tidigare varit förbehållet krigszoner och innan väsentliga delar av befolkningen plötsligt blev fullfjädrade epidemiologer visste de för en stund allt om vilka som ligger bakom bombdåden.
En del läsare har varit förbannade i Aftonbladets chatt. Varför skriver ni bara om corona? Varför har ni slutat berätta om sprängningarna?
Tja, kanske för att det har lugnat ner sig. Om det är en tillfällig nedgång eller om kulmen har passerats återstår att se, men det kan finnas andra skäl till att artiklar om bortsprängda portar och tryckvågor uteblir än att pressen mörkar sanningen.
Men nu är vi här igen. Nytt bombdåd klockan 01.11 i natt. Nya rubriker. ”Kraftig explosion i centrala Stockholm”.
Några poliser står och huttrar i duggregnet. En ung kille kommer ut från en krog som ligger innanför avspärrningen. Han går fram till dem och pratar lågmält. Gissningsvis vill han veta om restaurangen ens kan öppna i dag.
– Vad allt det här än handlar om tycks det i vart fall inte finnas något uppsåt att döda, säger jag.
– Vid sprängningen på Gyllenstiernsgatan regnade det in stora glasskivor i barns sovrum. Det var ren tur att ingen skadades, säger Anna König Jerlmyr.
– Jag undrar om de som ligger bakom de här brotten tänker på det, att människor de nog inte vill ska skadas kan dö, lägger hon till.
Ja, det är sannerligen ingen lek, detta. En förundersökning om grov allmänfarlig ödeläggelse är inledd. Det är ingen tillfällighet att livstids fängelse finns med i straffskalan för den sortens brottslighet.