Ni frågar hur det är i Sölvesborg – men svaren duger inte
Storstadsbor förklarar inte bara saker för mig, de gillar också att fråga.
Hur det känns. Att komma från Sölvesborg.
Som förra veckan när moderaten Emilie Pilthammar stod barfota på en presskonferens och log i kapp med sina nya kollegor från SD, KD och det lokala SoL-partiet.
Nu ska de styra kommunen, med Louise Erixon (SD) som kommunstyrelsens ordförande.
Så hur känns det? Jag har lärt mig att vissa svar inte duger, som under korsförhören om min skolgång med Jimmie Åkesson.
Heilade han i korridorerna? Nej.
Var det mycket rasism i Sölvesborg? Jag har ingen annan hemstad att jämföra med, så jag brukar svara som Jimmie: Jag vet inte.
Och vem är moderaten Emilie Pilthammar, hon som släpper in SD i värmen? Min gymnasiekompis. Hon bloggar mörkblått. Länge sedan vi sågs, men vi har chattat lite på internet.
Louise Erixon då, Åkessons sambo? Vet inte, men jag antar att hon också är en egen individ och inte bara någons partner.
Det fanns en tid då jag brukade berätta. Efter valet 2014 körde jag hem och frågade både sympatisörer och motståndare varför så många hade röstat på SD.
Några svarade Åkesson, vissa sa äldreomsorg. En del vittnade om en rebellisk snapphaneådra. Somliga nämnde landsbygdsföraktet, att storstadsborna inte lyssnar.
Men förklaringarna dög föga, åtminstone inte för just de här storstadsborna. Bonnläppsrasism var det enda svar de hade accepterat.
För dem är vi blåsippor som spelar banjo; ett bekvämt narrativ för de välbärgade människor som bor i en storstad och kan välja bort både Sverigevänner och invandrare när barnen ska sättas i skola.
I Sölvesborg finns inte det alternativet. Barnen till de 29 procent som röstade på SD får vackert samsas med barnen till de 71 procent som röstade på annat.
En småstad är som en nation i sig. Med byggarbetare, bögar, lokalvårdare, feminister, egenföretagare, läkare, tjuvar och poliser. Fast de integreras. Alla går på samma skolor och vårdcentraler, äter samma pizzor, oavsett födelseland och klassbakgrund.
Men för storstadsborna är småstaden homogen. När riksmedia hade plåtat Emilie Pilthammars bara fötter och hennes historiska skål med Louise Erixon åkte de hem igen.
Ingen mäktade med att läsa lokaltidningen Sydöstran i helgen, då kommunens socialdemokrater, liberaler och centerpartister avslöjade att de ska gå i opposition. Tillsammans.
Ett unikt beslut, som inte fick någon uppmärksamhet. Sölvesborg har nu tre block; Stefan Löfvens (och även Jimmie Åkessons) våta dröm. En vink om att Sölvesborg inte ligger efter resten av landet.
Mitt svar på hur det känns tar form, även om få kommer att lyssna:
Som vanligt, i framtiden.
Blekinge
I Sveriges trädgård, tillika blindtarm, gillar man att överskrida block. Sölvesborg styrs, som sagt, av SD, KD, M och lokala SoL. Och Ronneby styrs av alliansen.
Men i Olofström styr S med hjälp av KD och V. Karlshamn styrs av S, C och MP.
Och i landskapets största kommun, Karlskrona, regerar S tillsammans med C och L.
Kanske dags för ett studiebesök, herr talman?
Det här är Patrik Lundberg