Ubåtscirkusen är bisarr
Cirkus ubåtsjakt, dag fem.
Överbefälhavaren svär, Herman Lindqvist irrar in i pressuppbådet i letandet efter en tavla föreställande hans farfar, äldre murvlar drar skrönor om sjunkbombernas 80-tal och Palmespanare vädrar morgonluft.
Vad förväntade vi oss egentligen, alla vi reportrar och fotografer som tidigare i dag trängdes i den vackra sal i riksdagen som heter sammanbindningsbanan, där väggarna pryds av oljemålningar på svunna tiders talmän, i väntan på att ÖB Sverker Göranson skulle komma ut från sitt möte med försvarsutskottet?
Möjligen fanns förhoppningar om någonting konkret och substantiellt att rapportera hem om eller att i varje fall en önskan om att få slippa de senaste dagarnas dumheter.
Försvaret har pekat ut fel fjärd, en rysk nyhetsbyrå ger Nederländerna skulden, liberala ledarsidor har gnällt på den nye försvarsministern och låtsats som att åtta år med borgerliga nedskärningar av försvaret inte har ägt rum, Expressen har beskrivit DN:s skorv som en "tungt beväpnad militärbåt", Aftonbladet har försökt lugna nationen med påpekanden om att Sverige inte befinner sig i krig och Gudrun Schyman har skrivit en debattartikel om att insatserna i skärgården är ett utslag av "föråldrad patriarkal politik".
Nu stod ett 50-tal representanter för svenska och utländska mediehus och trängdes och knuffades medan de äldre journalisterna slog sig ner på de gustavianska stolarna och utbytte nostalgiska minnen om hur de jobbade dygnet runt under Hårsfjärden 82.
44 sjunkbomber! 4 minor! Patrullbåtar och helikoptrar!
Först ut från sammanträdesrummet var försvarsminister Peter Hultqvist, som anlade en bekymrad min och sade saker i stil med att "vi har haft en dragning" samt ställt "operativa frågor till ÖB" och fått veta att det har gjorts "trovärdiga observationer".
Inget nytt under solen med andra ord, vilket inte hindrade reportrarna från att tvinga politikern att upprepa samma meningslösa fraser i femtioelva intervjuer.
När det sedan lugnade ner sig gjorde plötsligt Herman Lindqvist entré. Historikern, inbjuden till riksdagen för att hålla föredrag med anledning av att det i dagarna har gått 200 år sedan Norge fick sin grundlag, var på jakt efter en tavla föreställande hans farfar och namne Herman Lindqvist, talman i riksdagens andra kammare under åren 1918-1921.
Lindqvist hittade inte farfar, mumlade något om att målningen måste ha flyttats, tittade skeptiskt på presskåren och återvände till firandet av Norge.
En representant för ÖB läxade upp en reporter fån Ekot för att Sveriges Radio hade glömt en mikrofon påslagen på Försvarshögkvarteret, "den är numera avslagen", och sedan var det dags för dagens huvudperson.
Sverker Göransson, en ganska kortvuxen man med pigga ögon och fler utmärkelser på uniformen än vad jag orkade räkna till, svarade tålmodigt på alla frågor.
"Det är förjävligt att någon är inne på vårt vatten". "Jo, med facit i hand är det lätt att säga att vi inte borde ha sålt helikoptrar innan vi fått nya". "Jag är stolt över det arbete vi just nu utför".
ÖB förklarade att insatsen måste ses i en "kontext" – är ordet sammanhang helt utraderat ur det svenska språket? – och att den bestämdhet med vilket försvaret har utfört helgens underrättelsearbete skickar en viktig signal till andra länder.
Showen var över på en halvtimme och murvlarna skyndade tillbaka till sina redaktioner för att försöka göra någonting begripligt av sitt material.
Själv kollade jag mailen och upptäckte att några av de mer pålitliga Palmespanarna har hört av sig med långa redogörelser för vad som egentligen pågår i Stockholms skärgård.