Hälften kvinnor – vore inte det bättre?

Zendry Svärdkrona

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-14

Ett tvärnej.

Regeringen Reinfeldt säger nej till att hälften av de nya statliga cheferna ska vara kvinnor.

Ingen kvotering, alltså.

Bort med det.

Kan inte säga att jag klockrent är för kvotering i alla lägen, men kan heller inte förstå att nejsägarna inte fattar, att det redan pågår en kvotering?–?en dold kvotering där männen ger varandra de mumsigaste bitarna.

Ett annat missförstånd; att man tror att den öppna kvoteringen petar in en kvinna som inte håller måttet. Inte alls så. Självklart är hon lika driftig, kunnig, duglig eller whatever som en man.

Och vad är då problemet?

Läppstiftet?

Hur som.

Läser så om ett annat tvärnej.

Det är tusentals islamister i södra Pakistan som kommer rusande med höjda handflator i protest mot landets nya våldtäktslag. De är förbannade för att kraven på bevisningen vid våldtäkt har sänkts och ropar: ”Stoppa skämtandet med islam i kvinnofrigörelsens tecken.”

Skämtar dom?

Har inte de pakistanska kvinnorna det tufft nog? Enligt den nuvarande lagstiftningen måste en kvinna som pekar ut en våldtäktsman stödja sig på fyra manliga vittnen. Om inte, så riskerar hon själv att bli anklagad för äktenskapsbrott.

Tro nu inte, att jag tänker jämföra den nya regeringens tvärnej till kvotering med de arga islamisternas protester mot den nya våldtäktslagen.

Inte alls så.

Men allt det här tvärnejandet får mig att fundera över vår egen våldtäktslagstifning –och hur den fungerar i praktiken.

Utan de där manliga pakistanska vittnena.

Här är några siffror: Antal anmälda våldtäkter år 2005: 3787. Antal fall som lett till åtal: 835. Antal fällande domar: 216.

Inga skrällnyheter precis, men desto värre. Och det är det skrämmande stora gapet mellan anmälningar och fällande domar som är så irriterande. Efter alla debatter och protester. Efter allt lidande?–?varför har inte mer hänt?

Och då tänker jag på kvotering igen.

Tänk tanken, att hälften kvinnor skulle kvoteras in i rättsväsendet. Att hälften av alla lagstiftare, lagråd, domare, åklagare, poliser och utredare plötsligt var kvinnor?

Tror inte du, att det skulle bli mer snurr på den här surdegen då?

Ett annat sorts prio. Mer driv, mer måltänk. Mer allvar. Mer vilja till förändring.

Och i det perspektivet kan väl kvotering aldrig vara fel?