Jobbfrågan som glöms bort i partiernas valspurt
Man vänjer sig, sjunger Kjell Höglund i en av vår tids svartaste visor.
Texten ältar alltings meningslöshet: vakna med en hemskhet i bröstet, jobba jobba jobba, må pyton, ha det likadant nästa dag och nästa.
Jag tänker på låten när jag läser en bortglömd antologi från i höstas: ”Lösa förbindelser – Om kampen för fasta förhållanden i handeln”.
Med boken följer brasklappar. Den är utgiven med stöd av Handelsanställdas förbund och merparten av skribenterna är vänster.
Men berättelserna blir inte mindre sanna för det.
I antologins starkaste text skriver Jenny Wrangborg om en ny sorts arbetskultur som få välsmorda människor känner till: stämpelklockor med fingeravtryckssensorer, GPS-övervakning och system som registrerar ens minsta rörelse på arbetsgolvet.
Kanske låter det som en ”rent mjöl i påsen”-sak, men den som jobbar på ett sådant lager håller nog inte med. Här jobbar du på ”aktiv tid”. En dator räknar ut exakt hur mycket du gör. Din arbetstid registreras i sekvenser om 180 sekunder.
Gör du ingen process färdig på tre minuter registreras du som inaktiv. Till exempel om du byter några vänliga ord med en arbetskamrat eller om du går på toaletten. Varannan vecka träffar du cheferna för ”prestationssamtal”.
Om sådant talar få, trots att partierna spurtar inför riksdagsvalet. När hade vi senast en valrörelse där så lite handlar om jobben? Inte under min livstid, och troligen sällan under det sekel då Sverige har haft allmän rösträtt.
Det stämmer att vi har en hög sysselsättningsgrad. Att lyckas få inrikes födda i arbete är inga problem eftersom de flesta redan har jobb. Färre frågar sig hur de som arbetar faktiskt mår.
Förra årets skadades 33 237 personer på sina arbetsplatser, 55 personer omkom. Det är inga konstanter, utan siffror som ökar.
Lagergolven och byggarbetsplatserna är inte unika. Fråga någon som knegar i sjukhussalarna, skolsalarna. På kontoren och i butikerna.
De stressrelaterade sjukdomarna ökar lavinartat: år 2006 remitterades knappt 17 000 svenskar till en psykologisk mottagning för en stressrelaterad sjukdom. Tio år senare hade siffran stigit till 33 000.
Två tredjedelar av de drabbade är kvinnor, en av de vanligaste sjukdomarna är utmattningssyndrom: utbrändhet.
Och visst: Sverige behöver lösa migrationen, integrationen och segregationen. Plus allt annat som har med invandring att göra.
Ett populärt argument i de här frågorna är annars att politikerna måste ta hänsyn till svenskarna först, samt de utrikes födda som redan har skaffat sig ett liv här.
Gör man det, och vad gör vi ens?
Vi jobbar ihjäl oss och det är ingen politisk fråga.
Kvar finns bara ett svar: man får lov att vänja sig.
Stress
Personer som drabbas av stressymptom ökade med över 100 procent mellan 2006 och 2016. År 2016 utgjorde kvinnor 65 procent av alla som fick en stressrelaterad diagnos i åldern 15-54 år.
Källa: SVT Nyheter och Socialstyrelsen
Dödsolyckor
Regeringens arbetsmiljöstrategi 2016-2020 har ett mål om en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet. Förra året dog 55 personer, vilket är tio personer fler än året innan.
Källa: Arbetsmiljöverket
Det här är Patrik Lundberg